whenthewordsarewritten.blogg.se

Detta är ju helt stört, varför behandlas jag som en 'bad guy' här? Jag ryckte åt mig armen och såg argt på honom. "It's not like I wanted to be here. So you don't ned to threaten me to go away, I whas planing to do that all along." Han stannade och vände på sig och hans ansiktsikte sa att han inte brydde sig eller trodde mig ett dugg och det gjorde mig ännu mer frustrerad. "Well good for you then." Sa han med sin mörka stämma och tog ett hårt tag om min över arm och drog mig in igenom dörren, jag stretade i mot så mycket jag kunnde och funderade på om jag skulle börja använda våld. Vi kom fram till en nästan osynilg dörr som satt under en av de majestätiska trapporna och den öppnade han och slängde in mig i med en större kraft än han behövt. Jag tumlade in i väggen i det lilla förådet och föll till marken tillsammans med soppkvastar och moppar. "Stay here." Sa han och jag vände chockat blicken mot honom och så smälldes dörren igen och låset vreds om. "What the...?" Mumlade jag, han hade låst in mig in en skrubb.."FUCK!" Jag reste mig hastigt upp och trasslade ur mig från allt bröte. "HEY!! GET ME OUT OF HERE!" Ropade jag och bankade på dörren med mina nävar. Helvete heller att jag tänker sitta i den här lilla skrubben och vänta på min dom. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig i possition sedan sparkade jag till dörren med en kraftig stöt. Dörren flög upp och jag rusade mot dörren, tur för mig att låset på skrubben var gammalt. Jag var framme vid dörren och ryckte tag i de stora handtagen men de förblev stängda. "Shit.." Jag skakade om dem några gånger till men var tvungen att acceptera at de inte skulle öppnas för mig. Gah! Vart skulle jag ta mig ut nu? Jag såg mig om i den stora hallen och uteslöt övervåningen, eftersom jag inte har några redskap som skulle kunna ta ner mig säkert från den höjden. Så jag satte av in mot huset för att försöka ta mig till baksidan.