2014-06-22
16:58:46
L
Jag höll precis på att svälja när jag fick höra att det var Eugene som hade lärt Adam att spela och eftersom jag är lika klumpig som vanligt lyckades jag sätta i halsen. Med mitt eget saliv. Sätta i halsen.
"He taught you to play?" Frågade jag hest under tiden som jag försökte komma underfund med hostan. Den snape som jag hade interagerat med under alla mina år på skolan verkade inte som en hjälpsam människa. Han misshandlade människor och hotade dem, han ljög och manipulerade sina klasskamrater till att göra saker som de inte ville, det lät inte som en människa man skulle vilja kalla snäll. Kunde det vara så att jag haft fel om honom?
Låten som Adam spelade var vacker och det var lugnande att se hur hans fingrar förflyttade sig över stålsträngarna samtidigt som vibrationerna förstärktes i resonanslådan. Det blev en sådan harmoni.
"I'm sorry, you did play marvelous, but I've never heard this song before! Is it famous?" Det var nästan genant att erkänna att jag inte visste vilken låt det var, på adam verkade det som svaret var en självklarhet.
Kommentera inlägget här:
