whenthewordsarewritten.blogg.se

   I mina ögon hade alltid familjen Snape verkat respektingivande. Folk talade om hur fin familjen var och hur man beundrades dem. Snape, en kille som verkade ha allt, som kunde behandla folk som råttor men ändå komma undan med det, Snape som alla tjejer blev kära i så fort han gick förbi eller tittade åt deras håll, Snape, som verkade leva det liv vi alla önskade att vi levde, kanske inte alls hade det bättre än någon av oss andra. 

   Rektorn som i sin tur alltid behandlat mig med värdighet misshandlade i samma ögonblick som jag befann mig i rummet sin son verbalt på ett så brutalt ohumant sätt att han sjönk i mina ögon. Den man som folk berättade skräckhistorier om hade aldrig skrämt mig innan men på endast några timmar hade jag bevittnat Snape bli misshandlad av sin far två gånger, och på så vis känns det som jag fått ta del av en del av honom som han verkar kämpa hårt för att dölja. 

   När den förlamande chocken över det jag nyss åskådat lämnar min kropp kände jag mig dränerad, bedragen och dum. Hur kunde jag ha lurats så blint av personen framför mig att han var en bra far? Att han inte var som min egen. Utan ork att se på rektorn eller ta itu med alla tankar som infann sig hos mig reste jag mig sakta upp och ursäktade mig med en kort nigning. 

   "I should better get to work" med de orden lämnade jag rummet i rask fart för att försöka hinna i fatt Snape. Egentligen hade jag ingen aning om var jag skulle leta, var brukade alla populära killar hänga på sin fritid?