2013-08-03
14:32:17
L
"LAURA LAURA LAURA!!" Simon stod och hoppade upp och ned i dörröppningen när han såg mig komma.
"How did it go? What did the headmaster say to you??" Frågade han nyfiket. Jag hade gått direkt upp till sällskapsrummet efter att Snape hade pratat med mig. Skulle jag våga berätta för honom vad rektorn hade sagt? Nu när jag hade sagt nej, borde det ju inte vara några problem.. Eller?
"Well.. Really, it was really nothing.. He wanted to congratulate me for upgrading and he wished for me to send the best greetings to my father.. Now that he's the new minister of magic.." Jag gillade inte tanken på att ljuga för Simon, som alltid var så öppen mot mig och inte höll det minsta hemligt. Dessutom kändes det inte som mig, att ljuga och offra en vänskap för någon jag inte ens kände.. Men kanske var det precis vem jag var, en ynklig tjej, som offrade allt för andra, av ren rädsla..? Jag skakade bort tanken, jag kunde inte se ledsen ut när jag sagt att inget var fel.
"You know, now that the school's started.. That we wont get to spend that much time with each other.." Sade han ledsamt, när vi gick för att sätta oss ner.
"No.. Especially when the rules forbid us to even sit within 15 inches from each other.. I can't even give you a hug when you're sad.." Tyst suckade jag uppgivet.. Det sög att inte kunna göra som man ville, även om jag inte precis ville ha någon kontakt med den motsatta könet, förutom med Simon. Men det var annorlunda för han var min vän, som jag skulle vilja hjälpa när han blir utsatt, eller får ett dåligt resultat på ett läxförhör..
Kommentera inlägget här:
