whenthewordsarewritten.blogg.se

.... Okej, em.. Jag svalde nervöst och såg chockat på Eugene, vad i...? Det var en väldigt obekväm känsla att ha någon skrika åt mig, det har inte hänt sedan jag var i träning... Den där sugande känslan i magen och hemska skammen som väller upp, den kom nu även om jag inte gjort något fel. Eller hur, jag har väll inte gjort fel på något sätt? Jag menar hur skulle jag tro på något som var omöjligt i mitt fall, jag har varit under radan sedan jag lämnade företaget. Så hur skulle jag kunna bli lurad in i en fälla av Grey's? Om inte...

Killen som höll i mig släpte äntligen taget när Eugene gått in i huset och jag tog avstånd från honom och vände mig om. Wow. Jag såg upp på honom, gud han måste vara nästan två meter... Två meter lång muskelbomb. Hans ansikte var ganska kantigt och hela han utstrålade hotfullhet men han lyckades ändå vara väldigt snygg på sitt sätt.  Han tog ett steg närmre och böjde sig över mig och jag kände att jag ville krypa ihop till en boll, att säga att jag kände mig liten var en enorm underdrift.

"You shouldn't be here. Do you know what happend to the last girl who came here?" Han pausade en stund och jag skakade skrämmt på huvudet, en smäll från honom skulle kunna slå ut mig direkt... "Well, she died. And if you even try to stay here you will surely suffer the same fate." Han grabbade tag i min vrist och gick med långa kliv mot dörren och jag stumlade chockat efter honom. Varför händer det här mig..?