whenthewordsarewritten.blogg.se

Mark stapplade bakåt in i en tjock ek och innan han kom till sans igen avfyrade jag ännu ett slag. Han stönade smärtsamt och gled ner till marken. Mina ögon brann och det rusade i min kropp av adrenalin. Varför kämpar han inte i mot? Jag grabbade tag i hans krage och drog upp honom. "FIGHT BACK!! What's youre problem you fucking weackling!?" Jag började skaka om honom men sedan stannade jag plötsligt upp. Minnet från det pappa gjorde alldeles nyss... Jag gjorde samma sak nu.. Mina händer släppte Mark som jag fått en stöt, jag såg ner på dem med avsky och shock.

En näve träffade min kind och jag tog ett överraskat steg bakåt, det dunkade och spände på benet. Jag såg upp och såg Mark grina med ett fult leende. Fan heller, jag tänker se till så att det försvinner för gott. Jag kom snabbt med ett gensvar och sedan ett till, sedan grabbade jag tag om hans axlar för att hålla fast honom medans jag knäade honom en, två och tre gånger. Jag hörde honom kippa efter andan och jag kastade honom åt sidan, att han ens haft tanken att han skulle kunna ta mig. Jag höjde näven igen med mening att skrämma honom och han ryckte fegt till precis som jag önskat. Jag hånlog åt honom och sparkade till hanns fot på vägen tillbaka till skolan, när jag såg upp stod Adam där. Skit. Jag fortsatte gå  men med en bitter uppsyn. En vänskaplig uppläxning på väg. Jippie..!