2014-06-22
18:00:58
L
"oh.. Well that explains it, I've never really listened to the radio" När Adam gjorde ett tappert försök sjunga blev det som om alla mina känslor samlades i ett skratt, ett så genomhärligt skratt som fick tårarna att rinna.
"I'm so sorry, I never ment to laugh at you, it sounded... well... Okaay" Log jag och efter att alla känslor lämnat min kropp kände jag mig lugn, nästan harmonisk och det kändes som jag kunde tänka resonabelt igen. Kanske hade jag haft fel om Snape hela tiden och kanske ville rektorn något särskillt med oss? Med mina nya insikter kunde jag ta ett beslut.
"Adam.. I've had a really nice time, but I have to go! Will you pardon me?" ursäktande slog jag ned blicken och gick raskt ut ur salen, lätt vinkande innan jag försvann ur syn. Jag var på väg till rektorns kontor igen, och mina ben tog mig dit innan jag själv märkte.
Med en lätt hand knackade jag på dörren och så var det bara att vänta.
Kommentera inlägget här:
