2013-09-16
20:42:00
S
Jag gick mot öppningen och skakade på huvudet, vem fan var den här killen egentligen? Han har en hinderbana i sin nedervåning! Boong. Glaser vibrerade när jag gick rakt in i det och jag staplade bakåt. "Are you playing with me..?" Sa jag och höll handen för pannan och rynkade utmattat på ögonbrynen, jag orkar så inte med det här mer. På högra sidan fälldes det ut en skärm och när jag kom närmre så var det en sifferplatta. "Really? A code?" Sa jag irriterat och suckade, hur i hela friden skulle jag kunna lista ut en kod utan något som helst hjälpmedel eller en ledtråd? Skulle hela det här värkligen hänga på ren gissning och tur?
2013-09-16
19:57:00
S
"Eugene, what the hell?!" Viskade Adam fullt rasande efter vi kommit tillräckligt långt ifrån massan, han var den enda som visste mitt riktiga namn som hade tillåtelse att använda det. För det var bara i hanns mun det inte lät som ett hån eller som han pratade med en barnunge. Han såg på mig som en jämnlike och han hade snabbt stigit i mina ögon med sina personlighetsdrag och jag gillar inte alls när jag gör honom besviken. Så jag drog besvärat på munnen och ryckte ursäktande på axlarna medans jag bad om förlåtelse med mina ögon. Han skakade på huvudet men jag såg att han mjuknade upp lite. "Seriously, it's The first day of school. Did you not say you'd stop jumping on others because of your father?" Sa han och tittade irriterat och besviket på mig och jag vek undan blicken. "Yeah I know but .. Today, it was just.." Jag fick inte ut mer och började frustrerat vifta på armarna, fan vad det här suger. Känslorna bubblade upp inom mig men nu var det skammen som hade överhanden och jag spände käkarna. "Dam it, I´m sorry man. I know it´s hard for you, I just wan´t you to start doing whats best for you." Sa han och kramade om min axel. Jag sneglade upp på honom och log svagt. "I know, thanks. And I´m sorry." Sa jag och ökade takten som signal på att jag ville vara ensam för en stund och han fattade vinken. "You should be saying that to Mark!" Ropade han efter mig med ett flin och jag sneglade bakåt och log mot honom innan jag gick vidare mot vårat rum. Jag hörde hur en grupp med elever närmade sig och det lät som tjejer, jag sneglade bakåt igen och fick då se Veronica med sitt gäng runda kröken. Våra ögon möttes och hon log sexigt med sina fylliga läppar, mums. Jag snurrade om och log roat och lite farligt mot henne, hon är en av de tjejer som dras till såna som mig, ´bad guy's´. Jag undrar varför jag inte stött ihop med henne än? Hum, det kanske vi kan göra en ändring på..?
När jag vände mig om för att gå framåt igen så la jag märke till att Adam klev in i musikrumet, antagligen för att lira på gitarren. Vi spelar båda och jag har till och med gjort några egna låtar, med det vet ingen om även om de inte direkt är något som skulle kunna skada mig. De är bara det att jag inte vill dela med mig om allt jag gör och när jag spelar gitarr så känner jag mig alltid så... fri? Lycklig och som att allt det där dåliga bara rinner av, och något som får mig att känna så vill jag inte fläcka ner med att lägga till den i min image.
2013-09-16
09:05:13
L
"Oh... my.. god.." mumlade jag. Vad sjutton skulle jag göra? Det fanns ingen chans att hon tog det på allvar, och då skulle hon aldrig överleva det här. Bara det första rummet var belagt med gasbehållare, och om hon inte klarade av att klura ut koden till dörren skulle gasen långsamt sippra in genom hål i plåtrummet. Dödlig gas.
"What should we do?" frågade Kellan, men antagligen kunde han nog inte undgå att vara lite lättad, om Janell dog här inne, skulle vi inte behöva ta på oss ansvaret att träna henne, och så skulle han slippa henne för alltid. Om någon frågade, kan man bara säga att hon rymde. Men jag ville inte vara så oärlig, det fanns en anledning till att hon var här, jag kände det på mig!
"I have no idea, but I have a feeling that I'll need to guid her.. She's not taking it serious and therefore, she don't get that she's going to die. I just... I can't have another life on my consious." Min röst brast i slutet av meningen vid minnet av Liza, och jag visste att Kellan mindes allt lika väl.. Han var hennes bästa vän och de hade kommit hit tillsammans..
