2014-06-26
15:06:00
S
Jag blev matad en söt och lite klibbig vätska och när jag hade svalt den så spred sig en värme genom kroppen, sedan jag kände hur smärtan avtog och hur mina muskler började slappna av lite. En lättad suck lämnade mina läppar och jag blev medveten om två röster "... have to take this conversation somewhere else, in quiet. 'Cause he's awakening." hörde jag och jag öppnade sakta mina ögon och tog några lugna andetag. Jag var fortfarande öm och lite mörbultad men det var inget som jag inte kunde stå ut med så jag reste mig på ena arm bågen och vände mig i mot rösterna. En bredaxlad man med brunt hår och skäggstubb satt på pallen bredvid mig och bakom honom stod en nästan dockliknande tjej med rosa hår i stora lockar. Jag såg mig omkring i rummet men mörka träväggar och tjocka balkar i taket. Det var varmt och skönt och hade en väldigt hemtrevlig känsla och jag kände hur jag tinade upp helt och hållet. Lite fel kändes det att jag bara låg där i deras hem och lite pinsamt var det när jag inte hade en aning om vad i hela friden det var som höll på att hända. Jag reste mig helt i sittande ställning med en grimas, jag hade nog fina blåmärken över hela kroppen. "Um... Hi, who are you? And do you know where I am?" frågade jag lite osäkert och tittade lite i mellan dem och lade min blick sedan i mannens. "I´m Patso and this is my doughter Nilah and you are in our home in the Merrso comunity, near the Juskoi river in summer land." sa han med ett vänligt leende men jag tittade på honom som om han vore galen. "I´m sorry Sir? Where did you say?" han kastade en blick på sin dotter och såg sedan lite undrande på mig. "Who are you then and where are you from?" frågade han och jag blinkade lite förvirrat. "Um, I´m Trevon Daniels and I´m from LA?" sa jag lite osäkert för jag gissade att de skulle förstå lika mycket utav det jag sa som jag gjorde utav det de sagt.
2014-06-22
19:16:00
S
Adam
"Haha! You don`t need to suggarcote it, I know I´m not really the best. Haha, but thanks." Allt jag kunde tänka på var att jag lyckats få ut det där underbara skrattet ur henne och det kändes nästan som att min hela dag var gjord.
"Adam.. I've had a really nice time, but I have to go! Will you pardon me?" Sa hon och jag blev lite snopen men ett leendet kom snabbt tillbaka på mitt ansikte och jag vinkade till henne. "Me to! We´ll have to do this again some time!" sa jag innan hon lämnade rummet och jag log från öra till öra. Jag har gjort det! Jag har lyckats ta det första steget! "Yes!" tänkte jag och och höll upp ena handen i en seger pose. Jag skakade lite på huvudet åt mig själv med ett tyst skratt och sedan så reste jag mig upp för att lägga tillbaka gitarren och sedan lämnade även jag musiksalen.
2014-06-22
18:35:13
S
Roboten föll ihop och jag landade med en kullerbytta på marken och mötte en till som svingade sin arm i mot mig. Jag duckade för slagen och började fightas. "Are you kidding me!? Why didn`t you say that before? You go and take it out I can`t se it, I`ll cover you!" Ropade jag åt honom medans jag försökte hålla huvudet kallt och inte förlora förståndet. I en sådan här galen situation måste jag hålla igång fokuset! Jag klarar det här!! En till närmade sig mig från andra sidan och jag duckade precis i tid så att den ena tog ut en av sina kompisar, okej två kvar. "Hurry!" Ropade jag på Eugene och kastade en blick på honom men så fick jag en hård smäll i magen och jag flög bakåt. Det svartnade lite för ögonen och jag kämpade för att få in luft i lungorna, paniken närmade sig i takt med att roboten gjorde och jag försökte lugna mina andetag. Tillslut flödade syret in och jag rullade snabbt undan då roboten svingade sin arm mot golvet där jag varigt. Då fick jag se den andra roboten närma sig Eugene och jag sprang mot den med ett litet vrål och fick in en spark mot denns knä. Den föll ihop och sedan kom jag upp bakom den och greppade tag om huvudet och vred om och så poppade huvudet av och roboten föll till marken. En kvar.
2014-06-22
18:00:58
L
"oh.. Well that explains it, I've never really listened to the radio" När Adam gjorde ett tappert försök sjunga blev det som om alla mina känslor samlades i ett skratt, ett så genomhärligt skratt som fick tårarna att rinna.
"I'm so sorry, I never ment to laugh at you, it sounded... well... Okaay" Log jag och efter att alla känslor lämnat min kropp kände jag mig lugn, nästan harmonisk och det kändes som jag kunde tänka resonabelt igen. Kanske hade jag haft fel om Snape hela tiden och kanske ville rektorn något särskillt med oss? Med mina nya insikter kunde jag ta ett beslut.
"Adam.. I've had a really nice time, but I have to go! Will you pardon me?" ursäktande slog jag ned blicken och gick raskt ut ur salen, lätt vinkande innan jag försvann ur syn. Jag var på väg till rektorns kontor igen, och mina ben tog mig dit innan jag själv märkte.
Med en lätt hand knackade jag på dörren och så var det bara att vänta.
2014-06-22
17:46:43
L
Även om vi befann oss mitt i en slagkamp kunde jag inte undgå att bli irriterad på hur Janells attityd var? Insåg hon inte allvaret i situationen eller var hon bara så nonchalant att hon inte brydde sig? När hon sedan hoppade upp hindrets rygg var det jag som kom till insikt om att hon inte ens var medveten om det största hindret.
"Janell, do not freak out now, but the biggest problem with this robot-thingy-thing is disarming the bomb activated by opening the door to the control panel, so have you done it before or should I take over? I think that one of us have to keep the robot in position" Jag mådde så dåligt av att bara säga det till henne så känslokallt, men det verkade inte finnas någon annan väg.. om hon skulle öppna luckan nu kanske vi båda dog.
För att vinna lite tid svepte jag dock ändå med ena benet över marken så att träklumpen föll till marken.
2014-06-22
17:39:32
S
Adam
Jag såg nöjt upp på henne och hennes komplimang fick det att skutta till i mitt hjärta, men att hon inte visste vilken låt det var lite konstigt, jag som hade hoppats på att det var en lätt hon skulle kunna gissa. "Really? You don´t know? Because it is a quite popular. It´s "Let her go" by Passenger? Perhaps you don´t listen to the radio very often? But it´s one of my favorit songs actually." Sa jag med ett vänligt leende. Sedan så släppte jag lös min falska stämma "But you only need the light when it's burning low, only miss the sun when it starts to snow, only know you love her when you let her go. Only know you've been high when you're feeling low, only hate the road when you're missin' home, only know you love her when you let her go!" Först försökte jag spela seriös men sedan kunde knappt avsluta sista meningen då jag började skratta åt mig själv. "Haha! Sorry that you had to hear that." Sa jag och log skämtsamt mot henne medans en liten röt i huvudet sa att jag kanske hade kommit på för starkt.
2014-06-22
16:58:46
L
Jag höll precis på att svälja när jag fick höra att det var Eugene som hade lärt Adam att spela och eftersom jag är lika klumpig som vanligt lyckades jag sätta i halsen. Med mitt eget saliv. Sätta i halsen.
"He taught you to play?" Frågade jag hest under tiden som jag försökte komma underfund med hostan. Den snape som jag hade interagerat med under alla mina år på skolan verkade inte som en hjälpsam människa. Han misshandlade människor och hotade dem, han ljög och manipulerade sina klasskamrater till att göra saker som de inte ville, det lät inte som en människa man skulle vilja kalla snäll. Kunde det vara så att jag haft fel om honom?
Låten som Adam spelade var vacker och det var lugnande att se hur hans fingrar förflyttade sig över stålsträngarna samtidigt som vibrationerna förstärktes i resonanslådan. Det blev en sådan harmoni.
"I'm sorry, you did play marvelous, but I've never heard this song before! Is it famous?" Det var nästan genant att erkänna att jag inte visste vilken låt det var, på adam verkade det som svaret var en självklarhet.
2014-06-22
16:51:00
S
"Speak for yourself, humans I have a problem with..." sa jag och pausade innan jag fick till en spark som mötte en arm så att den lossnade och bara några trådar höll det kvar till axeln. "...but not a pece of wood." Jag blockerade några slag med armarna och det var lika smärtsamt varige gång, jag skulle få några rejäla blåmärken av det här och mitt sår på smalbenet vill inte sluta blöda. Så man kan väll säga att jag inte känner mig lika kaxig som jag låter. "Help me with this one, let´s take them one at the time!" Sa jag och gled snabbt in under "robotens" ben och sedan så hoppade jag upp på hans axlar och låste fast hanns flaxande armar så att Eugene kunde få in en bra spark för att få den at rasa.
2014-06-22
16:27:00
S
När jag var klar med att gå på löpbandet så gick jag till väggen där jag satt upp olika träningsscheman, Kellan skrev dem så att man kunde få lite hjälp med hur man skulle planera ett pass och den här veckan kör jag på 4-dagarssplit med styrkebas. Jag gillar att börja på söndagar med ett nytt pass så blir man klar för att vila på fredag och lördag. Jag läste för att se vad jag skulle göra här näst:
Dag 1:
Uppvärmning: Löpband 10-15 minuter rask promenadtakt
- Uppvärmning ben:
- Knäböj 20 kilo (tom stång) – 2 set, 10 reps
- knäböj 50 % av arbetsvikten – 1 set, 5 reps
- knäböj 70 % av arbetsvikten – 1 set, 3 reps
- knäböj 80-90 % av arbetsvikten – 1 set, 1-2 reps
- Knäböj – 5 set, 5 reps
- Knäböj deload – 1 set, 10-12 reps
- Lårcurl – 3 set, 10 reps
- (Vadpress – 3 set, 10 reps)
- Uppvärmning mage: Sit-ups – 2 set, 10 reps
- Hängande benlyft – 3 set, 10 reps
- Stående Russian Twist med stång – 3 set, 10 reps
Knäböj, okej. Jag gick för att hämta stången och sedan satte jag igång.
__
Adam:
"Haha! He is not particularly fond of anyone, so please don´t take it personally. He is just.." Jag stoppade mig själv och funderade på vad jag kunde säga. "..well I guess he's just a bit complicated sometimes ." Sa jag med ett leende. "He is a really nice guy, believe it or not, he's actually the one who taught me to play." Jag gick och hämtade min gitarr som var bredvid Eugenes och tog ut den ur facket, sedan satte jag mig på en stol framför henne och drog handen över strängarna med ett charmigt leende (jag hoppas det såg ut som det) riktat i mot henne. "Okay, let´s do like this. After I have played the song, you guess witch one it is." Sa jag glatt och jag tror inte jag lyckades så bra med att dölja hur glad jag var över att äntligen få prata och umgås med henne. Men när de första ackorden hade lämnat mina fingrar så blev jag mer indragen i musiken och tillslut var allt mitt focus där.
Låten:
https://www.youtube.com/watch?v=-Vk0y55hJjo&list=RDXzykMz2PNks&index=2
2014-06-22
15:10:08
L
Med en låg duckning kunde jag undvika ett av de 'slag' som motståndaren måttade in. Hennes fråga gjorde mig lite ställd.. Hur skulle vi egentligen klara av det här? Senaste gången jag var här slutade det inte bra..
"Well.." mumlade jag och flyttade på mig så att vi stod enade igen. "I believe we have to fight and disassemble all its parts.. And it -" jag pausade för ännu en blockering av maskinens attack "-will not be a piece of cake".
På baksidan av trämanicken fanns en lucka som man behövde ha tillgång till för att kunna klara rummet. Genom att öppna luckan och dra av någon av sladdarna dödade man roboten, det fanns bara en hake...
Min puls ökade och jag sattes ur spel en sekund när mitt minne kom tillbaka. Det fanns en bomb.
2014-06-22
13:37:00
S
När jag tagit mig förbi dem hamnade jag på en större platta och först hände inget och jag såg mig spänt omkring medans jag gick mot plattans centrum. Jag vände mig snabbt om när jag hörde något bakom mig och såg Eugene landa på plattformen. Han kom närmre och viskade: "You know, we would stand a better chance at this if we cooperated.." i mitt öra och sedan så ställde han sig rygg mot rygg. " Well, I´m used to working alone." sa jag lite bittert, mitt ego vill gärna tro att jag ska klara detta själv men vettet säger att det är dags att ta i mot lite hjälp. Men jag vet inte riktigt hur.. Från hörnen började helt plötsligt trä maskiner av mänsklig form närma oss. "Duck Janell. Duck!" Ropade Eugene och min kropp reagerade snabbt och följde hanns. "To your right!" Ropade jag när en av deras armar svingades i mot oss. "Figth or avoid?! frågade jag då jag inte ville ta risken att krossa min arm när jag blockerar ett slag. Jag fortsatte undvika slagen och häpnade över hur snabbt jag lärde mig att hänga med i hans rörelser.
2014-06-22
12:50:00
L
Jag ångrade mig verkligen. Hur mycket jag än ville tro att detta var bra, att jag ändå pratade med någon, - ja, någon som inte var Simon - så kunde jag inte känna mig glad. Detta var inte vad jag ville, jag ville inte sitta i musiksalen med mina splittrade känslor i ett desperat försök att dölja dem. Men jag kunde inte förmå mig att säga nej, inte när han såg så lycklig ut.
"why not?" började jag och log ett prövande leende. "But only for a little while"
Jag satte mig ner igen och placerade händerna i knäet framför mig. "so.. are you sure that this is okay with.." En kort sekund övervägde jag vad jag skulle kalla honom, Snape? Eugene? Men egentligen spelade det ingen roll vad han fick för benämning, det skulle ändå inte förändra det faktum att han var han.. "...Snape? he does not seem to be that fond of me" Min slutliga lösning blev att kalla honom Snape. Det som hände inne hos rektorn, gjorde sig nog bäst att stanna där.
2014-06-22
12:29:02
L
Det tog mig ett antal sekunder att skanna av rummet och snabbt analysera våra möjligheter. Det fanns inte så många och vår bästa chans skulle antagligen vara att samarbeta. Dock var det ingenting som Janell väntade på, utan hon beslöt sig för att påbörja rummet utan min hjälp. Tävlingsinriktad som jag var kunde jag inte låta mig själv hamla efter, även i en situation som denna.
"you know, we would stand a better chance at this if we cooperated.." Mumlade jag i hennes öra när jag kom fram och sedan ställde jag mig med min rygg mot hennes. På väg mot oss i denna stund var maskiner, gjorda av trä med full kroppslig mekanism. Deras fart accelererade och med den del av maskinen som skulle representera armen restes och slungades emot oss. Med ens kunde jag höra min egen röst.
"Duck Janell. Duck!"
