whenthewordsarewritten.blogg.se

2013-02-26
22:00:00

Min mall:

 

Namn: Trevon Daniels

Smeknamn: Trev

Ålder: 18 år

Längd: 184 cm

 

Utseende:

(HAN RÖKER EJ) Har tatueringar på hela armarna, bröst och skulderblad pluss några små på andra ställen.
 

Personlighet: Han är snäll och ställer alltid upp för familjen och polarna. Han kan vara lite klantig ibland men när det väl gäller så är han oslagbar. Det har han fått reda genom att ha varigt med i några slagsmål när någon gått honom riktigt på nerverna. Men han är egentligen ganska glad, sprallig, busig och skämtsam av sig. Sedan älskar han att kramas!

Intressen: Han brukar hänga med kompisar, va inne på datorn, spela tv- spel och gå på fester, vanliga tonårs saker.

Familj: Han är ensamt barn och har två super coola föräldrar, de heter Max och Sarah. Max är en tatuerare och är den som gjort Trevs och hanns mamma är en frisörska. De har varigt ganska lösa med kopplet men självklart haft några regler, och Trevon har försökt hålla sig inom deras gränser. Han har haft en väldigt tajt relation med sin farmor och farfar under hela livet. Och i deras släckte så har de delat allt med varandra och inte ljugit, men vad han inte vet är att hans far och hans farföreldrar har gömt något för honom. De kommer från en annan värld, vilket gör Trevon ett halvblod.

 


2013-02-26
20:51:00

Welcome to Wonderland
Trevon är en ganska vanlig kille som en dag hittar en medaljong hos sin farmor, och innan han vet ordet av så vaknar han upp i en annan värld. För vad han inte visste var att den medaljongen är en nyckel, det finns bara några få och hanns farföräldrar änvände den för att komma till jorden.
Men ursprungligen kommer de från en värld där drakar, griper, minotaurer och andra djur och fantasi väsen bor. Det finns djur som kan förvandla sig till människor, sådana som fastnat mitt i mellan, andra som beblandat sig med varandra och de som stannat som djur för evigt. Och i denna världen så åldras man aldrig. Det är genetiken som avgör vilken ålder man slutar växa i, en del slutar som barn och en del som vuxna. Men människor som kommer dit åldras inte heller, tiden står stilla vilket betyder att det inte finns en normal årscykel. Alla klimat och årstidet finns samtidigt på olika platser. Det är dit han har kommit, som tur är så skaffar han sig snabbt en bekantskap med en väldigt energifull tjej. Men innan de vet ordet av så blir de ivägdragna på ett äventyr för att rädda denna magiska värld. 

2013-02-03
17:46:00

From Miss S
Jag visste inte vad jag skulle kuna ta mig till. Fanns det enns något jag kunde göra? Och vad skulle ägarna säga när deras gräsmatta inprincip var helt förstörd och en total främlig var i deras hus. Jag tvingade mig att andas lungnare och gjorde en ansats att resa mig.
Sedan från ingenstans så stötte något i mot mitt huvud, jag tappade balansen och landade på marken. När jag lyfte huvudet trodde jag inte mina ögon.
"ETHAN?" Vi sa våra namn samtidigt och jag skakade på huvudet. Jag hade massor att säga och visste inte vart jag skulle börja.
"I'm so sorry for making your girlfriend mad, I know I whas bad but please forgive me. Then in Hyde park the unicorn died and, and the minotaur came frome the shaddows and I ran, I ran very far. So I came in here, and why is this you're house? What's hapening, no whait.. I know what's happenig. OH MY GOD!!!! YOU DON'T HAVE ANY CLOTHES ON!!!!!!" Allt kom ut i väldans fart och jag flackade med blicken, men genom det så började tårar bildas och bara en secund efter det så började jag stor gråta mitt på hans golv.
 
 

2013-02-03
16:16:15

From Miss L
 
"Don't care if critics jump in line!" Skrek/sjöng jag när något som liknade ett skrik hördes. "Hello?!" Ropade jag och steg ut ur duschen, en vit handduk fanns näras till hands och jag virade den ett varv runt midjan för att kunna lämna rummet. Antagligen var det bara Lucy som hade glömt något hemma, men lite noggrann som man var kände jag mig tvungen att titta igenom övervåningen av huset med hjälp av magi innan jag kunde gå ned för trappan och följa korridoren bort till hallen där dörren var olåst. Ett djupt vrålande kunde höras utanför och jag direkt kunde jag inse att det var något fel. Där ute, på vår tomt stod en varelse och nosade på marken. Jag kunde känna igen minotauren från när vi studeradegrekisk mytologi i skolan. Jag visste också hur man kunde få bort dem, men grejen var att vi snackade stark magi för att göra något sånt här, att först framkalla en utdöd varelse och sedan få den att bara synas av häxor krävdes en grupp. Men dem hade vi många av här i London. Men för att huvud taget kunna göra något åt det behövde jag ta mig till dörren. Mina fötter förflyttades nu över det svala golvet för att komma till hallen där något hårt träffade mig i magen. Jag hade varit så uppslukad av mobstret på min tomt att jag inte hade upptäckt en människa framför mig, en människa med lila hår... "KAYLA?"
 

2013-02-03
16:01:00

From Miss S
Efter att jag hade gått en stund i vad som känndes som en fantasivärld så hade jag förlorat alla negativa tankar och jag kännde mig lika lätt som löven som dansade i vinden. Det känndes som att träden började sjunga för mig och kalla mitt namn och jag följde den nästan som i trans, till slut fann jag mig på ett undan skymmt ställe och i mitten av allt så fanns det en otroligt vacker fontän i vit marmor och röda rosor hade börjat slingra sig om den.  Huvud delen av fontänen var en kraftig och underskön enhörning som stegrade mot himmlen. Den var så vacker att jag kännde att jag var tvungen att röra den men så fort jag kännde den lena marmon mot mina finger toppar så var det som att den började förmultna och en lång spricka spred sig över hela hästen. Jag drog med fasa bort handen och tog flera steg bakot. Detta var magi, kag kunde känna det i luften. Men det mäst skräckinjagande var att jag var säker på att den inte var min, så det betydde att en annan häxa var här i närheten.. Jag såg mig omkring men kunde inte märka något, mitt hjärta började slå snabbare och huden knottrade sig och det känndes plöttsligt så otroligt kallt. En mörk skugga började sedan bildas i ena hörnet, men inte på ett normalt sätt, utan det var som att en pungt sög in allt mörker det kunde få tag på omkring sig.  Jag var helt paraluserad och kunde inte slita blicken från det även om det bara blev större och större och jag kännde farans vassa blad mot min hals. Jag höll andan. Sedan när Mörkret var ca. 3 meter högt så stannade det upp. Efter det var det som att den mörka dimman rann bort och kvar stod en minotaur, hälften människa helften tjur. Dens mörka, bottenlösa ögon riktades mot mig och med ett vrål som skakade mig ända in i själen så stampade den i marken så att den vibrerade. Jag tappade balansen och ramlade baklänges men stapplande tog jag mig upp och började springa. Jag förstog att jag var i otrolig fara och jag hade inget annat försvarsmedel än att fly. Och fly gjorde jag med min fulla kraft, jag hade nog alldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv. När jag kom ut bland synligt folk så förstog jag inte varför ingen annan reagerade på den bäst som jagade mig, med då insåg jag att den bara var synlig för mig.  Jag stannade upp, var den inte värklig? Jag försökte bortse minotauren och konsentrera mig på människorna omkring, och när jag så att de kunde se dens steg i sanden så ryckte jag till och mitt hjärta stannade upp. Minotauren vrålade ennu en gång och det satte fart på mig och jag sprang för allt jag var värd.

Jag visste inte hur längre jag kunde hålla ut mer. Mina krafter började lämmna mig och jag kännde hur minotauren började kappa in. Om jag skulle överleva var jag tvungen att ta mig bort från gatan och in i ett hus, jag visste inte men med ens var jag säker på att det var svaret. Om jag skulle svänga var jag rädd för att minotauren  skulla kappa in för mycket men som tur var jag nära gatans slut så jag spurtade med mina sista krafter möt det hus som nästan mer liknade ett slott. Jag bankade på porten med båda händerna. Inget hände och minotauren kom närmre så jag kännde förtvivlat på handtaget medans jag såg in i dens vilda, grymma ögon.
Det var öppet! När jag kommit in så tog jag några staplande steg innan jag föll ner på knä, jag vände min blick mot den stängda dörren och hörde mintauren vråla argsint utanför och tillskut kunde jag släppa ut all min skräck i en mening.
"SOMEBODY HELP ME!!!!"

2013-02-03
15:47:45

From Miss L
Rich hade skickat ett glatt sms till mig där han framförde hans färdigheter i att skaffa tjejer och lite besviket kunde jag konstatera att vi inte skulle ha en killkväll tillsammans den här kvällen utan att han själv skulle få lite intimare saker gjorda ikväll. För att höja stämningen började jag sjunga högt och tydligt på en låt som gick på radion, och jag tyckte att det lät bra. Men jag kunde ju aldrig inse hur många gånger folk än sade till mig - att jag sjöng falskt och inte hade en sångröst så jag skulle nog aldrig sluta sjung i varken duschen eller hemma. Medan jag sjungande lunkade runt i  huset kom jag snart fram till badrummet och började ta av mig kläderna för att börja duscha. Det var skönt att känna hur det varma vattnet slingrade sig ner över kroppen och värmde upp mig, håret var blött och så var jag när jag började schamponera mig. "...I'm gonna get all my secrets away.." Sjöng jag och skrattade åt mig själv.

2013-02-03
15:32:03

From Miss S
Jag lovade mig själv att nästa gång jag såg Ethan och 'den blonde' så skulle jag ärligt be om ursäkt. Hur kunde jag varigt så dum igentligen? Det var väll en uppenbarhet att han skulle vara tillsammans med någon? Jag menar, han är ju 'The popular guy'. En suck lämmnade mina läppar och jag såg mig omkring, då fick jag syn på någor riktigt lockande. På en skylt som pekade åt höger så stog det riktat till Hyde park. Jag styrde stegen där åt och efter en liten stund så möttes jag av vad som känndes som en hel skog. Det var värkligen underbart och jag visste att jag hade funnit min absoluta favoritplats här i London.

2013-02-03
15:22:34

From Miss L
Jag träffade inte Rachel mer den dagen, men hade letat igenom mitt minne efter en formel som kunde ta fram information om en människa son jg hade tänkt använda för att få fram Kaylas nummer efter skolan. "Rich are you coming or not?" Frågade jag i tomma intet mot hans kontur. Han hade funnit en ny tjej som han kontinuerligt pratade och tittade på så det verkade som om han genuint gillade henne. Jag var glad för honom, men kundenändå inte undgå att vilja komma hem och göra klart alla läxor. "Yes, I'm coming, but I'll call her and ask her out today.. Maybe she would like to watch a movie tonight..?" Drömmande satte han sig sedan i bilen och tittade bakåt "do you think she knows I exist?" Frågade han precis som Ron i Harry Potter när han hade tagit en kärleksdryck. " yeah, dude, you're in the same class" flinade jag och släppte sedan av honom hemma hos sig för att några minuter senare kunna parkera hemma. Precis innan jag kom innanför dörren sprang Lucy ut och glatt ropade att de skulle gå på bio. Tydligen hade hon varit hos tandläkaren och varit duktig så mamma och pappa ville berömma henne genom att gå på 'Horton hears a who'. "I'm sorry honey, but we had no choice,  but if you'd like to Richard can come over..?" Jag nickade och klev innanför dörren innan jag svarade att jag skulle ge honom en signal. "Have fun and ill see you tonight" ropade jag och stängde om mig utan att låsa när jag ändå skulle vara på nedervåningen.

2013-02-03
15:14:00

From Miss S
Dagen rullade förbi och när det var dags att gå hem la jag i några av skolböckerna som jag kännde jag behövde jobba i kapp med i min väska och sedan satte jag på min efterlängtade musik som jag hoppade skulle hjälpa mig att reda ut allt som hänt. Jag stängde skåpet och tog på mig ryggsäcken och började bara traska planlöst ut ur skolan in i den stora staden London. Som jag hade hoppats så lyckades jag komma fram till ett bra svar. Ethan hade bara bjudit ut mig för att vara vänlig och ville lära känna mig som kompis för att vi båda var utövare av magi. Men hans flickvän hade missuppfatat det och därför gett sig på mig, kanske med lite för elak attityd då men hon hade ändå rätt att be mig hålla mig borta från Ethan.Jag kände mig lättare efter att ha rett ut det men fortande ledsen över att han var upptagen. Men sedan när man tänker efter, varför skulle han vilja gå ut med mig? Jag hade väl ingen chans från början, men det kommer bli kul att få lära känna honom som kompis i alla fall.
 

2013-02-03
14:45:22

From Miss L
Innan vår nästa lektion började bestämde vi oss för att titta in i kafetirean och ta oss var sin kaffe, eller Richard tog kaffe och jag grönt te. Det var bara ett av de runda borden kvar och tyvärr hann vi bara sätta oss innan Rachel kom. "Why were you talking to that... GIRL..?" Frågade hon mig lite stött. "What girl? You meen the one with purple hair..? That's a friend and none of your business. Why were you even talking to her?" Hon bara muttrade till innan hon svarade. "Cause your mine, and she's a newbie. Why are you even talking to her!?" Sedan vände hon irriterat på klacken och lämnade oss lite chockade kvar. "Did she just call you her boyfriend?" Frågade Rich och jag bara skakade på huvudet, men om hon sade att hon var det till Kayla betydde det problem.

2013-02-03
14:45:22

From Miss L
Innan vår nästa lektion började bestämde vi oss för att titta in i kafetirean och ta oss var sin kaffe, eller Richard tog kaffe och jag grönt te. Det var bara ett av de runda borden kvar och tyvärr hann vi bara sätta oss innan Rachel kom. "Why were you talking to that... GIRL..?" Frågade hon mig lite stött. "What girl? You meen the one with purple hair..? That's a friend and none of your business. Why were you even talking to her?" Hon bara muttrade till innan hon svarade. "Cause your mine, and she's a newbie. Why are you even talking to her!?" Sedan vände hon irriterat på klacken och lämnade oss lite chockade kvar. "Did she just call you her boyfriend?" Frågade Rich och jag bara skakade på huvudet, men om hon sade att hon var det till Kayla betydde det problem.

2013-02-03
13:46:00

From Miss S
Jag kännde att mitt hjärta tog en liten pirruet när han värkligen ansträngde sig men nu var jag fast besluten att hålla fast i mina moraler.
"I promise I won't come!!" Ropade jag efter honom med ett flin och skakade på huvudet.
Secunden efter det känndes det som om jag blev attakerad av vrålhungriga lejon och jag var alla des byte.
Alla tjejer hade samlars runt mig och hade frågor som:
"Did he ask you out?!"
"You said no to Ethan Scott?! Are you crazy?!"
"Are you two in a relationship? I saw him drop you off this morning?!" Jag kännde mig helt svimmfärdig och flackade med blicken. Sedan så vreds tjejernas huvuden bakot och cirkeln öppnades och splittrades. En lång blond tjej kom mot mig och kon skulle ha sett ganska bra ut om hon inte hade så mycket smink och.. ja, blottade sig så mycket antar jag man kunde säga det som på ett snällt sätt. Först var jag tacksam över att hon fått de andra att försvinna, men när jag mötte hennes blick så förstog jag hon inte gjort det för att vara snäll och mitt snabba leénde dog.
"If you are seriously thinking about going out with Ethan you can forget it. He's mine. And if you so much as look at him you little freak, I will make your life a living hell." Jag kunde känna hur hon menade varige ord och hennes flammande ilska fick mig att nervöst bita i läppen. Sedan vände hon sig om och hennes blonda hår slog till mig i ansiktet och jag drog chokat efter andan. När jag såg allas stirrande blickar vände jag mig om och kramade skåpsdörren med ett krampigt grepp med handen. Jag tog några djupa andetag för att lugna mig och en sak slog mig då. Hon hade sagt att Ethan var hennes... BETTYDE DET ATT DE VAR IHOPP??!! Det känndes som att jag fick ett slag i magen, varför skulle han ha frågat ut mig då? Var mitt första intryck av honom sant då? Men det kändes inte som att det var det, jag visste att jag hade fått se en glimt av den riktiga Ethan och jag vet att jag hade gillat den. Jag skakade förvirrat på huvudet och beslöt mig för att skjuta undan det till senare, just nu var jag tvungen att fokusera på skolan. Så jag smällde igen skåpet och gick till nästa lektion.

2013-02-03
13:02:08

From Miss L
Svaret jag fick gjorde mig inte förvånad, men jag visste att jag kunde få henne att ändra sig. Så jag gick fram till hennes skåp och lutade mig på det. "Are you sure? Cause if you change your mind... I'll see you at the game this Friday, and you'll follow me on a date" jag  visste att jag retade henne lite, men ändå ville jag få ett ja och om jag inte fick ett svar nu hade jag ännu ett ess att dra ut ur jackärmen. "I'll see you there" log jag och lämnade henne bakom mig efter att ha hört hennes svar. Richard stod chockat kvar och väntade där jag hade lämnat honom och han frågade lite skeptiskt vad jag höll på med. "nothing really, I was just inviting you sister to the game, and I thought that she might eanted to see you play there" flinade jag och han skrattade lugnt till svars och gav mig på så sett sitt medgivande. Så tillsammans gav vi oss iväg till skåpen som vi, trots att vi gick till olika klasser, hade bredvid varandra.