2013-02-03
16:01:00
From Miss S
Efter att jag hade gått en stund i vad som känndes som en fantasivärld så hade jag förlorat alla negativa tankar och jag kännde mig lika lätt som löven som dansade i vinden. Det känndes som att träden började sjunga för mig och kalla mitt namn och jag följde den nästan som i trans, till slut fann jag mig på ett undan skymmt ställe och i mitten av allt så fanns det en otroligt vacker fontän i vit marmor och röda rosor hade börjat slingra sig om den. Huvud delen av fontänen var en kraftig och underskön enhörning som stegrade mot himmlen. Den var så vacker att jag kännde att jag var tvungen att röra den men så fort jag kännde den lena marmon mot mina finger toppar så var det som att den började förmultna och en lång spricka spred sig över hela hästen. Jag drog med fasa bort handen och tog flera steg bakot. Detta var magi, kag kunde känna det i luften. Men det mäst skräckinjagande var att jag var säker på att den inte var min, så det betydde att en annan häxa var här i närheten.. Jag såg mig omkring men kunde inte märka något, mitt hjärta började slå snabbare och huden knottrade sig och det känndes plöttsligt så otroligt kallt. En mörk skugga började sedan bildas i ena hörnet, men inte på ett normalt sätt, utan det var som att en pungt sög in allt mörker det kunde få tag på omkring sig. Jag var helt paraluserad och kunde inte slita blicken från det även om det bara blev större och större och jag kännde farans vassa blad mot min hals. Jag höll andan. Sedan när Mörkret var ca. 3 meter högt så stannade det upp. Efter det var det som att den mörka dimman rann bort och kvar stod en minotaur, hälften människa helften tjur. Dens mörka, bottenlösa ögon riktades mot mig och med ett vrål som skakade mig ända in i själen så stampade den i marken så att den vibrerade. Jag tappade balansen och ramlade baklänges men stapplande tog jag mig upp och började springa. Jag förstog att jag var i otrolig fara och jag hade inget annat försvarsmedel än att fly. Och fly gjorde jag med min fulla kraft, jag hade nog alldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv. När jag kom ut bland synligt folk så förstog jag inte varför ingen annan reagerade på den bäst som jagade mig, med då insåg jag att den bara var synlig för mig. Jag stannade upp, var den inte värklig? Jag försökte bortse minotauren och konsentrera mig på människorna omkring, och när jag så att de kunde se dens steg i sanden så ryckte jag till och mitt hjärta stannade upp. Minotauren vrålade ennu en gång och det satte fart på mig och jag sprang för allt jag var värd.
Jag visste inte hur längre jag kunde hålla ut mer. Mina krafter började lämmna mig och jag kännde hur minotauren började kappa in. Om jag skulle överleva var jag tvungen att ta mig bort från gatan och in i ett hus, jag visste inte men med ens var jag säker på att det var svaret. Om jag skulle svänga var jag rädd för att minotauren skulla kappa in för mycket men som tur var jag nära gatans slut så jag spurtade med mina sista krafter möt det hus som nästan mer liknade ett slott. Jag bankade på porten med båda händerna. Inget hände och minotauren kom närmre så jag kännde förtvivlat på handtaget medans jag såg in i dens vilda, grymma ögon.
Det var öppet! När jag kommit in så tog jag några staplande steg innan jag föll ner på knä, jag vände min blick mot den stängda dörren och hörde mintauren vråla argsint utanför och tillskut kunde jag släppa ut all min skräck i en mening.
"SOMEBODY HELP ME!!!!"
Jag visste inte hur längre jag kunde hålla ut mer. Mina krafter började lämmna mig och jag kännde hur minotauren började kappa in. Om jag skulle överleva var jag tvungen att ta mig bort från gatan och in i ett hus, jag visste inte men med ens var jag säker på att det var svaret. Om jag skulle svänga var jag rädd för att minotauren skulla kappa in för mycket men som tur var jag nära gatans slut så jag spurtade med mina sista krafter möt det hus som nästan mer liknade ett slott. Jag bankade på porten med båda händerna. Inget hände och minotauren kom närmre så jag kännde förtvivlat på handtaget medans jag såg in i dens vilda, grymma ögon.
Det var öppet! När jag kommit in så tog jag några staplande steg innan jag föll ner på knä, jag vände min blick mot den stängda dörren och hörde mintauren vråla argsint utanför och tillskut kunde jag släppa ut all min skräck i en mening.
"SOMEBODY HELP ME!!!!"
Kommentera inlägget här:
