whenthewordsarewritten.blogg.se

När jag tagit mig förbi dem hamnade jag på en större platta och först hände inget och jag såg mig spänt omkring medans jag gick mot plattans centrum. Jag vände mig snabbt om när jag hörde något bakom mig och såg Eugene landa på plattformen. Han kom närmre och viskade: "You know, we would stand a better chance at this if we cooperated.." i mitt öra och sedan så ställde han sig rygg mot rygg. " Well, I´m used to working alone." sa jag lite bittert, mitt ego vill gärna tro att jag ska klara detta själv men vettet säger att det är dags att ta i mot lite hjälp. Men jag vet inte riktigt hur.. Från hörnen började helt plötsligt trä maskiner av mänsklig form närma oss.  "Duck Janell. Duck!" Ropade Eugene och min kropp reagerade snabbt och följde hanns. "To your right!" Ropade jag när en av deras armar svingades i mot oss. "Figth or avoid?! frågade jag då jag inte ville ta risken att krossa min arm när jag blockerar ett slag. Jag fortsatte undvika slagen och häpnade över hur snabbt jag lärde mig att hänga med i hans rörelser.