2014-06-22
12:50:00
L
Jag ångrade mig verkligen. Hur mycket jag än ville tro att detta var bra, att jag ändå pratade med någon, - ja, någon som inte var Simon - så kunde jag inte känna mig glad. Detta var inte vad jag ville, jag ville inte sitta i musiksalen med mina splittrade känslor i ett desperat försök att dölja dem. Men jag kunde inte förmå mig att säga nej, inte när han såg så lycklig ut.
"why not?" började jag och log ett prövande leende. "But only for a little while"
Jag satte mig ner igen och placerade händerna i knäet framför mig. "so.. are you sure that this is okay with.." En kort sekund övervägde jag vad jag skulle kalla honom, Snape? Eugene? Men egentligen spelade det ingen roll vad han fick för benämning, det skulle ändå inte förändra det faktum att han var han.. "...Snape? he does not seem to be that fond of me" Min slutliga lösning blev att kalla honom Snape. Det som hände inne hos rektorn, gjorde sig nog bäst att stanna där.
Kommentera inlägget här:
