whenthewordsarewritten.blogg.se

När jag var ute ur dörren satte jag på ett kaxigt leende när jag gick ner för korridåren. Jag repeterade bara o och om igen i mitt huvud, bryt inte fasaden. Mina tänder var hårt ihop bitna och jag knöt mina nävar i fickorna.  Bryt inte fasaden. Jag ville inte gå till mitt rum för Adam var nog där och jag behövde vara för mig själv. Mina steg ökade lite i takten och desto fler svängar jag tog desto mindre personer var omkring mig, tillslut nådde jag rätt korridår, den som alltid är tom, där jag alltid får vara själv. Jag öppnade upp dörren till skrubben och klev in. Jag skrek ut i ett vrål och slog handen hårt i väggen. Min andning var ostadig och smärtan i handen började bulta genom armen och när jag kollade så hade jag skrapat upp så lite blod sipprade ut. "Fucking Shit." viskade jag argt för mig skälv. Varför, varför...? Jag sjönk ihop på golvet med en duns och la huvudet i händerna. Varför gör det alltid så ont, varför får jag inte vila? Ilska. smärta, ilska, smärta... Vafrör försvinner det inte? Varför kan jag inte kontrolera mig? Varför kan jag aldrig bli bättre? Varför kan jag inte hindra mig själv ifrån att bli precis som min far..?