whenthewordsarewritten.blogg.se

Hennes ögon for upp och hon såg i blindo och kunde inte se mitt ansikte verkade det som. Förvirringen var tydlig i hennes ansikte och ett väsande ljud kom ut hennes strupe. En gnista av glädje tändes, just nu var jag bara glad att hon var vaken och vid min sida igen. "Oroa dig inte, du är säker nu." sa jag lugnande och strök hennes hår. Hon behövde blod, de visste jag, jag kommer ihåg hur intensiv törsten va när jag vaknade. Bredvid britsen så hängde en påse som var kopplad till henne för att förse henne med blod vilket inte gjorde någon nytta för hur hennes kropp fungerade nu. Jag drog ut nålen och hängde av påsen, Mason rusade ilsket in. "Vad fan gör du?" väste han åt mig. "Du vet precis vad jag gör, hon måste äta." svarade jag men kunde inte se honom i ögonen.

Jag tog bort nålen från slangen och viftade det först framför hennes näsa för att hon skulle veta vad det va och förde det sedan mot hens mun medans Mason argt stirrade på mig medans han såg med oro på sin syster.