whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag lyssnade inte på ett ord av vad pappa sa utan fokuserade på att få i mig maten som smakade riktigt gott. Det fanns fläsk, potatis, kyckling lindat i bacon mm. och goda sallader och såser till. Adam och Ronald var inne i en konversation och det var mycket liv i vår hörna efter talet var klart. När efterrätterna kom kände jag hur det vattnades i munnen, attans, om jag ville undvika det här var jag tvungen att gå. För jag ville inte äta det här precis efter jag tränat. Jag harklade mig och la handen på Adams axel. "I´ll go now, I´m just going to rest i our room. But I need to talk to you after this." sa jag och han nickade som svar innan jag hastigt gick ut från matsalen. När jag kom ut genom porten så stannade jag upp, jag kanske kunde ta en liten bit kaka..? Fast då kommet jag inte kunna sluta så nej. Precis när jag skulle börja gå igen så dunsade någon in i min rygg, serriöst? Det är andra gången idag. Jag vände mig om med en irriterad blick och fick se Lauralie, jag som hade hoppats det var någon annan. Jag orkade värkligen inte vara runt henne, speciellt inte nu när jag inte visste hur jag skulle behandla henne. "Well fancy seing you here." sa jag med sarkastisk röst och blickade ner på henne."You know you should be more carefull when you walk." sa jag och lutade mig hotfullt ner över henne. Sedan sprack jag upp i ett  hånande leende och rätade på mig innan jag vände på klacken och gick vidare. Bäst att undvika henne så länge som möjligt.