whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag tog ett andetag, två, tre... Vad, varför... Till och med mina tankar var förstoppade och jag var bara i ett förtvivlat stillestånd. Jag vill säga förlåt till henne för jag kände mig skyldig, men samtidigt tyckte jag att hon skulle säga det först för hon var inte någon ängel heller precis. hon hade inte visat mig någon respekt och bara haft förakt i rösten sedan tåget i morse. Men samtidigt så förtjänar jag det, det vet jag men jag vill inte se det, jag vill vara fast i min självömkan och självupptagenhet men som vanligt så håller det aldrig när jag är ensam och har kylt ner huvudet. Jag är en hemsk person, jag hatar mig själv och jag är inte värd något. Ingen bryr sig om mig och det är mitt fel. Jag tog ett skälvande andetag och torkade bort en tår innan den han falla. Helvete, va en man. Jag drog ihop ansiktet och reste mig sakta upp. Jag är ju bara patetisk.