whenthewordsarewritten.blogg.se

ÅH GUD!!! SERRIÖST!!? Hur många gånger måste han göra något sådant här?! Vi träffades ju för guds skull bara IGÅR!!! Mitt hjärta tog ett hårt skutt och påminde mig om att jag inte egentligen var arg. Varför känner jag så här för en så gått som främling?  Ingen ting känns förståndigt i hans närvaro, han gör mig helt snurrig och jag vet inte.....!

Jag kunde inte avsluta min tanke för då kände jag hanns lätta fingrar dra sig över min mage, jag blev stel som en pinne och fäste blicken på hans händer som fortsatte röra sig. Hela min kropp började brinna och hans lätta beröring skickade stötar ifrån sig som kändes oroväckande behaglit.  Men sedan efter ett klingande skratt så högg han in i mina revben och jag skrek för full hals. Åh gud Nej! Ingen kittling!! Skratt tårar började bildas och jag viftade hej vilt så got det gick med Ethan på mig. "WWAAAAAAAAA!!! HAHAHA!! AAAHH! OH MY GOOD!!!! STOPSTOPSTOOOP!!!" Då utan förvarning kände jag hur det blixtrade till i mina fingrar och kort efter det så sköts en kraftig våg mot Ethan och han flög av mig och ända bort till andra sidan av hallen. Han landade med en duns i marken och jag släppte ut ett skräckslaget skrik innan jag kom upp på fötter och sprang fram till honom. Jag satte mig på knä bredvid honom och tog tafatt hans ansikte i mina små händer. "Oh my god Ethan, I'm so sorry. I'm sorry, sorry..." Jag flackade med blicken och de före detta skratt tårar ändardes om till ett par av hysterisk oro.