whenthewordsarewritten.blogg.se

"It's okay Simon.. Don't worry, they shouldn't be so mean.." Mumlade jag och satte mig ner på huk framför honom med fuktiga ögon, dock behövde han inte oroa sig för mig. "Laura.. You're crying.. Was he right?" Frågade han mjukt med en liten rynka mellan hans ögonbryn, han var alltså orolig. "I'm fine. He just stepped on some vulnerable subjects.." Ett litet, litet leende spreds över mitt ansikte och jag kände mig lycklig när Simon överrumplade mig med en kram, det var inte ofta man hade en sån ärlig och godtrogen kompis som jag nu hade. "Thanxs for being my friend.." mumlade jag mot hans hår innan jag kunde känna hur tåget saktade in och stannade. Långsamt reste jag mig upp för att ta min väska och lämna kupolen ännu ett år. "Are you coming or what?" Simon skuttade framför mig som om inget av det hade hänt en minut innan, så obekymrad man kunde vara som barn.