2013-04-22
20:47:00
L
"Hurry up child!" hörde jag min mors stressade stämma hojta framför mig, när vi var påväg till perrong 9 3/4. Hon låg snäppet framför mig och tittade ofta bak på mig med en irriterad blick, så för att göra henne någolunda nöjd snabbade jag på mina steg tills jag gick jämnsides med henne. "Why couldn't dad come and say goodbye for once? Ke just levt as usuall this morning without even a word." Frågade jag henne anklagande innan hon stannade upp tvärt och vände sig om mot mig för att höja handen i en snärt som träffade min kind med en sådan fart att huvudet slängdes hårt iväg åt motsatt riktning. "How dare you talk about your father in that tone, young lady." Väste hon mot mig och tvingade mig att möta hennes blick med hjälp av hennes pekfinger under min haka. Med en tårfylld blick mötte jag hennes och spände min käke. Hennes nagel var så hårt intryckt att jag nästan trodde att det skulle blöda. "Answer me!" fortsatte hon med sin vassa ton. "I'm sorry, I just thought it would have been nice to say farewell for once.." pep jag och vände förnedrat bort ansiktet. "That's better. Send him a letter when you've gotten on the train. It's time." utan några tecken på ånger släppte hon mitt ansikte och pekade på klockan. Jag nickade åt henne och tog min vagn ur vår husalfs händer, det var riskabelt att visa sig öppet med sin betjänt. Men vilken Malfoy var inte känd för att vara fåfäng och naiv? "Good bye." Mumlade jag snabbt och passerade försiktigt passagen för att komma in till 'hogwarts express', utan att dra till sig någon större uppmärksamhet.
"LAURA WHAT THE FUCK HAS HAPPENED TO YOUR FACE?" utbrast en av de yngre eleverna som tillhörde samma elevhus som jag. "Lower your voice, please.." sa jag i panik och satte försiktigt handen framför hans mun. "Simon, it's okay.. It doesn't even hurt anymore.." Svarade jag i en lögn och gick på tåget tillsammans med pojken.
Kommentera inlägget här:
