whenthewordsarewritten.blogg.se

En kvart eller lite senare kunde jag se den välkända miljön jag bodde i, där träden var gröna, gräset var grönt och himlen var blå, som på nästan alla andra platser i vårar land. Jag log åt tanken och fortsatte skutta framåt i indiansteg  och då och då svinga mig framåt i de trärep min kära far hjälpt mig att sätta upp. "Dad where are you? Dekoh..?" Ropade jag förtvivlat när jag insåg att ingen i min familj var hemma, kunde de redan glömt bort mig och fortsatt firandet någon annan stans? Sedan såg jag något sitta på huk framme vid ån. "DAD?" skrek jag och sprang fram dit. "Oh... Honey.. Help me with this.. He's hurt and I've tried my best to help him down here but we've got to get up to the house!" Rabblade han snabbt och gav mig knappt en blick. När jag tittade ner till det som låg framför min kära far började jag backa snabbt. "I am NOT helping you with THAT!" Sade jag med en skakig röst. Frågande tittade han på mig och samtidigt hade han en irriterad blick. "What's happened? I'm really sorry if he dumped you five houndred years ago, but his life depends on this!" Långsamt pratade han med en vass röst och en isande blick som mötte min. Det var inte normalt att min pappa betedde sig såhär, kanske, kanske hade han oroat sig länge efter mig och trott att jag var död innan?  "He didn't dump me dad. He started bounding to me, and he's not even one of us, I could feel his aura.." Viskade jag förfärat och vågade inte möta hans blick.

-

skriver på mobilen så det kan vara lite konstigt..