whenthewordsarewritten.blogg.se

"Whoa... Akta dig.." tänkte jag när min fot träffade fel på en sten. En intensiv smärta sköt upp i benet och jag grimaserade. "himla skit.. att inget kan gå som det ska.." irriterat frustade jag till men fortsatte att gå framåt, det var vardagsmat för mig att råka stuka foten när jag gick, eller handleden när jag hjulade, och smärtan försvann nästan direkt om jag bara fortsatte. "LALALALALALALALALLALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALA" sjöng jag högt och började hoppa indianhopp, helt oberörd av det som tidigare hänt. "Oh I feel good.. LALALALA.. I know that I would now.. LALALA.. OHH I FEEEL GOOD NOW... LALALALALA... I KNOW THAT I WOULD NOW!" Min 'bästa' skrik/sångröst kom fram där jag hoppade och flera av djuren i närheten försvann med plågade ansiktsuttryck. "WHOA.. THAT REALLY HURT YAH KNOW?!" Ropade jag med en så allvarlig röst jag kunde innan allt brast ut i skratt. "Sorry people for real.. I didn't mean to destroy your hearings.. But thanxs for your support.. Really.. That is severely nice.."  I början var rösten äkta och jag menade det jag sade, men ju mer jag babblade på den här dagen, ju mer oseriöst blev det. Jag var inte ens arg på den okända pojken längre.