whenthewordsarewritten.blogg.se

2013-04-30
18:33:00

S
Jag ryckte till lite när han öppnade munnen då jag varigt borta i mina egna tankar.
Åh, han måste skoja! Jag såg frustrerat på honom, varför skulle jag ge honom mitt 'riktiga' namn? För min egen del så heter jag till och med Janell, jag är inte den jag var innan och tänker därför inte bära samma namn. När jag tänker på Rae Louisson så ser jag på henne som en annan person som tillhör mitt förflutna, och genom att ha Rae som mitt mellan namn så var det ett försök att minnas och acceptera henne. Men än så länge så har det bara gett mig skuld, smärta och hat.
Jag sneglade på honom igen och kände frustrationen komma upp, han kunde inte begära mitt 'riktiga' namn när han säkert inte gav sitt.
"It whas nice meeting you, but I think this is goodbye for us." Sa jag och reste mig upp och joggade där ifrån, när jag kom till dörren plockade jag upp min väska och började sedan rusa ner för trappan. De välbekanta namnen började flimmra upp i huvudet som alltid när jag tog upp Rae Louisson, Richard Collins, Bianca Rosavelt, Elija Wood, Tom Andersson... Det bara fortsatte och fortsatte, men helt plöttsligt så trampade jag för långt ut på ett trappsteget och tappade balansen. Jag försökte ta i händerna för att göra en volt så jag skulle landa på fötterna men landade inte riktigt rätt så en skarp smärta sköt upp i armen. Jag landade klumpigt och på rumpan och de gjorde lite ont men det var värre med handen.  Jag lyfte upp den och försökte röra fingrana så gott det gick men det var smärtsammt, men jag var ganska säker på att den inte var bruten.
Bruten... Jag hade slängt Mary Lee ner för en trappa, hennes skrik innan hennes nacke bröts hade varigt så hämskt. Bara att tänka på det fick mig att skävla, hon hade en dotter fick jag reda på senare också.
Åh gud, minnerna, jag kan komma ihåg varenda mord jag gjort, speciellt de som var oskyldiga. Kanske hade mitt hjärta vetat att de var oskyldiga från början så det tvingade min hjärna att registrera dem extra tydligt... Minnerna och namnen fortsatte och jag kände hur mitt hjärta kramades åt. "Fuck... Stop it, stop it, stop it..."

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: