whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag blev frustrerad på mig själv när jag inte fick ett bra grepp om halsen men innan jag visste ordet av så hade han övertaget. Jag försökte på börja en attack men han var snabb och hade mig snabbt i ett läge på marken som kunde va dödligt, eller åtminstone göra en medvetslös. Jag försökte sprattla mig lös när paniken först grep tag i mig men den släppte när jag kände att mina ben var fria, jag visste exakt vad jag kunde göra för att bli fri. Men min energi försvann snabbt i takt med att han täppte år mina luftrör. Men då började han prata och jag tvingade mig att koncentrera mig, medvetslös. Trodde han inte att jag fattade det?! Han på började nedräkningen med sin mörka stämma men så stannade han vid sex. Vid det här lagret var min blick suddig och mina lungor krampade, men jag fortsatte kämpa att va vid medvetandet. Han har ingen rätt att veta vem jag är och jag vägrar bli spårad och hittat av Grey's men. Aldrig. När han lossade greppet så tog jag ett så djupt andetag som möjligt, sedan sa jag med hes väsande röst. "Who I am is none of your business, and why I'm here should be quite obvious, and nobody fucking sent me. I am free!" Efter det så fick jag till en lyckad spark på hans rygg vilket fick honom att åka framåt så jag kunde glida in under hans ben och bli fri. Jag kom upp på benen och gjorde mig redo för att möta honom på riktigt, ansikte mot ansikte.