whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag satt bredbent och bekvämt och ryckte lite i slipsen så att den satt ännu lösare. Terry och Jack var redan i full gång med ett envist tjafs om vem som var bäst och jag förväntade mig snart en snyting från en av dem. Ronald stirrade ut genom fönstret och hade fastnat i en av sina tankegångar igen, vilket jag märke genom hans vana att alltid känna sin puls på halsen då. Jag vet inte varför han gör så och jag tycker det är lite konstigt, men jag låter honom hållas. Kent sitter tyst och studerar i en av skolböckerna, som den lilla hemliga nörd han är. Och jag förstår honom, han är skolans jätte och muskelknutte. Han har sitt ryckte och en viktig fasad att hålla uppe. Adam satt och knaprade på ett äpple medans han diggade med musiken från sina dyra hörlurar, men när han märkte att jag tittade på honom slutade han och fällde ner hörlurana runt nacken. "Do you think something fun  will hapen this semester then?" Frågade han och tog ett till bett av sitt äpple. "Of course, you have me as your friend." Sa jag med mitt självsäkra leende och med lite ironi i min röst, Adam log slugt tillbaka. Han är den ända som värkligen känner mig, varenda liten del.