whenthewordsarewritten.blogg.se

Medans jag gick mot perrong 9 3/4  sökte jag över alla människor och försökte se om någon av mina polare var i närheten, men jag antog att de redan var på tåget. Jag var sen som vanligt för att ingen hade varigt hemma för att väcka mig. Visst tjänarna var ju där men jag hade inte gett dem en åder att väcka mig, därför hade de tagit avstånd från mig. Åh! Gud vad surt det här är! Jag tänker se till så att någon blir sparkad för det här! Fast tänk om de har en familj.... Äh! Skit samma, de får ta sina konsekvenser för att de gav mig detta missnöje.

Tillslut så var jag framme vid perrong 9 3/4 och jag gick med irriterade steg igenom portalen. När jag kom till andra sidan så möttes jag av samma dystra syn som varige år. Inga här kunde knappats se fram i mot läsåren på Hogwarts, Sedan mitt släckte tog över så har allt blivit grått och hårt, men jag är van och som tur är så vet jag hur man kan liva upp saker och ting lite gran. Jag bad någon pojke ta hand om mina saker och han skakade skrämt på sitt finniga huvud och började fixa med det direkt. Ett behagfullt leende spred sig på mina läppar medans jag kunde känna känslan av makt. Jag steg på tåget och gick till 'min' vagn på 'pojk sidan' och som jag gissat så satt alla där, Kent, Adam, Ronald, Terry och Jack. "Nice to see you boys." Sa jag med mitt överlägsna leende och satte mig ner närmast fönstret och med det tvingade jag alla att flytta på sig och byta platser.