whenthewordsarewritten.blogg.se

2013-04-01
22:56:00

S
Svart. Jag flöt omkring i ett oändligt svart hav. Jag vet inte hur länge, men det kändes som en evighet. Men plötsligt ändrades det och allt gick i en väldans fart, sedan för en stund flög jag innan jag tumlades runt och runt utan att bli yr, bara oändligt utslagen. Men sedan blev allt stilla. Paralyserad och fast på ett ställe med bara mörker överallt. Men ändå fanns det en svag obetydlig känsla av att allt skulle bli bra i botten av allt. Kanske var det Himmelens kall..?

Medans Trevons medvetslösa kropp färdades med floden passerade han en lika vacker och förundransvärd natur som den första synen han fått av landet. Tillslut efter några timmar så ökade farten och om han hade varigt förmögen att se hade blicken fyllts av fasa då han närmade sig ett vattenfall. Hanns tunga kropp föll över stupet och var för en stund lätt som en fjäder. Men sedan dunsade han i vattnet och rycktes in i en virvelvind under vattnet. Efter att ha blivit mörbultad och tillslut åkt upp på land så började hans kropps strid för överlevnad. Trevon befann sig på gränsen och medans ödet gjorde sitt val så sänkte sig solen ner över himlavalvet och fick vackra färger spegla sig innan det var stjärnonars tur att komma fram och dansa

___

Där han hamnade:

 

 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: