2013-08-03
16:15:00
L
"So.. Your saying, that she's been alone all this time? And we never met her?" Frågade Heith chockat. Han var den yngsta av oss, och ifrågasatte fortfarande ganska mycket, eftersom han var nyare..
"I really don't know.. But if what she is saying is true, we need to help her.. Because, she was in deep shit out there.. She got a flashback or something causing her to fall in the staircasing, and I think that it's her past causing those attacks.." min erfarenhet med alla yngre lönnmördare var skulden de kände.. Kanske hade de blivit tvingade att assassinera någon man kände, bara för att bevisa sin lojalitet.. Det vet jag att jag var tvungen till att göra och då förlorade min pappa mig för alltid.
"Could someone bring her in..? If we all agree to at least talk to her and try to understand the situation?" Dem sträckte upp händerna för att rösta och när alla utan Kellan räckte upp sin hand, gick han motvilligt för att hämta henne.
Några minuter senare kunde vi höra hur någon skrek frustrerat. Sedan kom Kellan tillbaka med en ursinnig blick.
"That BITCH ran away. I TOLD you she was trouble." muttrade han innan alla for omkring som galningar för att hitta henne.
"Well, at least she's still in the house.." Sade jag och försökte se det positiva i situationen, men jag insåg så fort vi hade landat att det skulle bli svårt att få killarna att hjälpa henne. Speciellt när hon gör ALLT för att försvåra situationen.
Kommentera inlägget här:
