whenthewordsarewritten.blogg.se

Herre gud vilket jäkla labyrint hus. Jag stannade upp när jag nådde en till korsning och suckade irriterat, jag visste inte längre från vilket håll jag börjat eller vart jag skulle ta vägen. Jag försökte tänka igenom alla svängar jag tagit men någonstans i mitten så trasslade det ihop sig. Tillslut satte jag bara av åt vänster, jag kunde inte stå still för länge och klura ut vart jag skulle, även om jag var orolig att jag skulle komma tillbaka dit jag började.

Mitt hjärta tog ett skutt av lycka. I slutet av korridåren så såg jag att det öppnande upp sig till ett rum innan korridoren fortsatte vidare, men sedan kom jag på tänka på de två salongerna som jag stött på innan.. Men i dem så speglades inte ljuvt solsken på det fylliga, röda trä golvet. Jag kom fram till ett par stora glasskutdörrar som var omringade av tjockt och utsökt utsmyckat trä. Mitt i mot dem så var det en bred, majestätisk trappa som gick ner en våning. På var sida av den så fanns det två fina fåtöljer och ett litet bord med en blombukett på. Men jag vände mig direkt till dörrarna och ryckte i dem, men åter ett lås. Gah!! Varför måste han ha så många dumma lås!! Okej för honom är de kanske väldigt nödvändiga men definitivt inte för mig som måste ut här ifrån. Jag antar att jag måste förstöra lite i det här huset för att komma ut...Men det kommer självkart inte gå att ta sönder det här glaset, för om han ändå satt lås på dem så borde han väll fixat skottsäkert glas. Då så får jag väll bara försöka pilla upp låset på något sätt.. Hum.. Jag tog en pin från mitt hår och knuten lossade betydligt mer men jag ägnade inte en tanke åt det utan försäkte se hur jag skulle låsa upp låset, det värkar som...

"Come out little princess!" Jag kollade skrämt upp, det var rösten från killen som låst in mig i skrubben.  Skit! Jag skulle inte hinna få upp det här innan han fick tag på mig. Det sög till i magen, om han fick tag på mig skulle jag inte överleva. Jag önskar nästan att det skulle varigt Eugenes röst, han skulle kanske skona mig i alla fall. Men nu var det inte han, så jag var tvungen att hitta ett gömställe eller fortsätta röra på mig. Jag beslöt mig snabbt för att springa ner för trappan och stod mellan två alternativ, till höger mer korridorer och labyrinter eller till vänster en stor järndörr med en röd skylt: STAY OUT: DANGER. Undrar vad som kan gömma sig här bakom..? Porr..? Hehe... kanske inte. (Vad säger det om mig om de var min första tanke..?) Eller.. Mina ögon lös upp, vapen!! Med de skulle jag ha en riktig bra chans att överleva och kunna ta mig ut här ifrån. Jag behövde inte fundera mer när jag kunde höra fotsteg komma närmre. Jag öppnade en av det tunga järndörrarna och innan jag klev in såg jag killen uppenbara sig på toppen av trapporna, jag skyndade in i rummet och omslöts av mörkret.