whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag fick ett stolt leende och vände mig mot Eugene igen för att se om han var redo för nästa uppgift  men då så drog han mig in i en omfamning och jag blev stel av överraskning. "You did it." Viskade han lättat och när jag blev medveten om hur pressad jag var mot hans fasta kropp och hur det skickade rysningar genom hela mig så försökte jag göra så stort avstånd som möjligt medans han höll om min midja, tillslut så tryckte jag ifrån med händerna och såg på honom med en frågande blick. Vad for det i honom? Varför kramade han en total främling i en dödsfarlig hinderbana när vi bara var klara med första steget, om det nu skulle vara något kramande borde väll vara när vi kom levande här ifrån. Men missförstå mig inte nu, jag är inte precis arg över att han gjorde det, om jag skulle sätta något ord på det så var det generad men det var självklart inte något jag ens släppte ut en glims av. Jag harklade mig lite och lossades som inget hänt. "Shall we continue?" Sa jag och kastade en blick åt det hållet vi skulle med ett snabbt leende även om jag kände mig allt annat än lättsam. I vanliga fall så skulle jag kunnat hålla i lugnet lite mer men nu när jag skulle ge mig in i något där jag inte visste vad som väntade mig så var det inte lika lätt. Jag vände mig mot öppningen och tog några djupa andetag för att få upp mitt fokus och hela min kropp blev spänd och jag gjorde mig redo för vad som än skulle komma här näst.