2013-01-30
21:05:00
From Miss S
När Ethans nu mjuka röst fortsatte prata såg upp på honom och kände mig dålig för att inte ha lagt märke till hur historien om skolbranden påverkat honom. Sedan sa han det jag intalat mig själv under väldigt länge nu så hörde jag för första gången hur dumt det lät och jag insåg det stora ansvaret jag skulle få framöver. Och även det ansvar de hade, och vilken besvärlighet jag antagligen var för dem nu. Sedan utan ord lämnade Ethan rummet och jag kollade förvirrat efter honom, jag kunde inte lämna det så här, det går bara inte. "Wait!" Ropade jag och började rusa efter honom.
Kommentera inlägget här:
