2013-07-24
21:41:00
L
Snabbt försökte jag slingra mig mellan alla elever på väg till sina nya rum för att komma på långt bort från rektorns kontor som möjligt. Dock hann jag inte långt innan någon grabbade tag i min arm och vände tvingade mig att vända. Eugene. Var han verkligen så rädd för vad alla andra skulle tycka att han sprang efter mig? Dummer, han borde verkligen sluta bry sig..
"Look Eugene.. I don't know you, I don't want to know you, and I don't want any part of this so you need to leave me alone. I don't care if your as called reputation gets smushed in to pieces cause I don't care about you."
Med de orden sagda ryckte jag tag åt mig min arm och vände mig om för att gå, utan att ge honom ett direkt svar på hans fråga. Jag borde ha vetat bättre än att dra till mig bråk med skolans bråkstake. Hur kunde jag hamna i en situation där hela min familj kunde förstöras? Om Eugene/snape misstolkade mitt 'svar' skulle han berätta om mina föräldrar, vilket skulle orsaka att hela skolan snabbt skulle få reda på det, tillsammans med rektorn, som antagligen (jag kunde inte veta eftersom han inte har ryktet till sig att vara rättvis) skulle ta kontakt med mina föräldrar, som definitivt skulle döda mig om dem fick veta. Varför lovade jag bara inte att jag skulle bevara hans hemlighet och stå ut med tanken att aldrig få skratta tillsammans med Simon åt hans fåniga namn, utan istället skulle jag riskera min familj, och min fars ställning i ministeriet. Men jag kunde inte ångra vad jag sade, det var sant. Jag ville inte lära känna honom och jag ville inte ha något att göra med hela lögnen hans pappa ville att vi skulle spela efter.
Snabbt tittade jag på klockan för att veta vilken lektion jag hade nu, men så kom jag på att vi alla var lediga den första dagen för att kunna plocka upp våra saker och installera oss i de nya rummen eller elevhemmen. Det kunde jag behöva nu när jag flyttat upp en klass..
Kommentera inlägget här:
