whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag kastade en mördande blick på Lauralie, hur vågar hon!! Åh! Om vi inte var i min fars kontor just nu skulle jag seriöst överväga att skada en tjej fysiskt. Mina knytnävar skakade då jag spände dem så hårt och kämpade för att inte explodera. För att vara en smart tjej så var hon värkligen seg fattad, och det strödde bara på min irritation. Kunde hon inte bara säga 'Nej, tack' så jag kunde gå här ifrån och slå ner något eller någon. 

Jag kände hennes blick på mig och tyglade mig så mycket jag kunde, jag ville inte brista, Mr. Snape skulle bli rasande på mig då. Men förgäves, jag kände hur det bubblade upp inom mig och jag skakade av ilska. Jag vände mig mot Lauralie och stirrade ner henne. "Of course you're not the girl for the job! You are just a ignorant, stupid little girl who think she is something because she moved up a grade and her father is in the minestry. But the truth is that you are a pathetic little girl that get's hit by her parents in public. I think Jack whas right, you are an attencion hore." Sa jag med en lågt hotande röst, jag skämdes över att jag tagit upp det där med att hon blev slagen. Speciellt när jag inte har det bättre själv, men...

"EUGENE SNAPE!!" Jag ryckte till och spärrade skrämt upp mina ögon, min fars blick var förvridet i ilska och jag visste vad som skulle hända redan innan han lyfte sin näve. En hård stöt nådde min käke och den fick mig ur balans, jag staplade in i dörren och pappa följde efter. Han grabbade tag i mitt hår och körde in mitt bakhuvud i dörren, jag såg skrämt på honom och min blick flackade sedan undan på Lauralie. "You look att me now!" Sa han morrande och min blick kastades tillbaka på hanns mörka ögon. "How dare you behave like that in front of someone an embarras me so comepleately, you should belong on the streets! Apolegise to miss Malfoy NOW." Jag drog skälvande efter andan och tårar av skam smög fram i mina ögon. "I'm sorry." Sa jag och stirrade upp i taket. "LOOK IN TO HER EYES!" Röt pappa och slet mig från dörren mot Lauralie. Jag stumblade fram och spännde mina käkar, sedan lyfte jag sakta min blick och såg in i hennes bruna klara ögon. "I'm sorry Lauralie."