whenthewordsarewritten.blogg.se

Ha ha, en liten skrytmåns. Jag fuktade läpparna och höjde ögonbrynen, men tillslut nickade jag med ett litet leende. Han förtjänade det om han lyckats tjäna ihop till en sådan här kåk.

"But i would like an answer to my question." Sa han och mina mungipor sloknade, jag kastade en lite tjurig blick på honom. Varför vill han snoka i mitt förflutna så himla mycket? Visst han litar inte på mig och bla bla bla, men du ser inte mig fråga en massa...

Plöttsligt fick jag ett hugg i magen, tänk om detta bara är en fälla, tänk om han för mig rakt till Grey's. Rakt till min död. Han sa något och jag kastade en lite förtvivlad blick på honom, sedan så såg jag honom plocka upp sin väska och göra sig redo för att hoppa av. Jag tvivlade men sedan kollade jag efter min väska, jag stannade upp och rätade på mig. Åh nej.

Jag öppnade upp min dörr och hoppade de sista två metarna. "Fuckfuckfuckfcuk..!!" Mumlade jag och grabbade tag om mitt huvud i nästan panik. Jag ville slita och dra i mitt hår med det var uppsatt i en hård knut, jag spände mina armar och visste inte riktigt vad jag skulle göra av dem.

Eugene. Jag stegade runt helikoptern och nålade fast honom med en ursinnig blick, när jag kom fram grabbade jag tag i hans skjorta och drog upp honom med ett ryck till min ansiktsnivå. "My fuckig bag is still back there. Do you know what whas in there? My little baby whas in there!" Sa jag och skakade om honom och sedan tvingades jag släppa taget. "I bet this whas you're plan all along, to kidnap me whithout any gun ore anything to defend myself with. Hu!? So? What happens next? Hu!? Answer me!" Sa jag argt och knuffade honom för varige 'hu!?'. Mina ögon fylldes med tårar av frustration, fan vad jag suger på det här! Jag visste att ilskan jag kände inte var mot honom utan mot mig, hur kunde jag komma i den här situationen?!

Jag tjöt överraskat till när jag kände två enorma, muskliga armar om min mage och jag lyftes upp från marken. Jag sprattlade och frustade men kunde inte komma loss. Faktiskt så röde jag mig inte ens en centimeter, jag kände mig som en liten docka i den här stora främlingens famn. Jag suckade uppgivet och slappnade av...

Hum.... hur konstig är jag om jag säger att jag fann det lite mysigt och avslappnande i den här killens famn..?

ÅH GUD!!? Vad är det för fel på mig??!!