whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag kände mig lite dålig för att han fick resa på sig för och hjälpa mig, men när jag såg hur dvd:n fungerade så inspekterade jag med ett o format på mina läppar. En sådan hade vi definitivt inte haft ute på landet i vårt lilla hus. Han tog tag i min arm med sin starka men försiktiga hand och förde mig till soffan. Jag drog upp byxorna som börjat glida ner innan jag satte mig i skräddarställning i den mjuka soffan. Det var ett tag sedan jag såg på 'Sleapy Hollow' så det skulle bli kul att se den igen, jag mindes den grå staden, den huvudlösa ryttaren, och Johnny Depp med alla sina små redskap. Ett leende prydde mina läppar, jag älskar värkligen såna här filmer. Så fulla av mystik och spänning, nästan överallt där det finns övernaturligt så värkar det finnas spänning. Och även om jag är en ganska stilla person så önskar jag mig ibland lite äventyr. Jag skulle ju faktiskt kunna uppleva allt det där med min kraft, min magi, men den känns inte värklig. För jag har aldrig riktigt haft några andra utövare omkring mig förutom mina morföräldrar. Utan alla har varigt normala, och jag ville känna att jag tillhörde, så jag ville va normal och kastade bort min natur. Det som gjorde mig olik från de andra, det som gjorde mig onormal. Och då mormor och morfar försökt påminna mig om vad jag värkligen var så undvek jag dem med. Men nu... Jag kastade en blick på Eathan, nu när allt kom rasande mot mig och mitt eget äventyr hade tagit en början var det dags att ta fram det jag gömt. Minnet av minotauren och den kalla magin som plötsligt dykt upp i parken fick det att suga i magen. Jag kan inte förstå vem det kan ha varigt eller vad för agenda hon eller han kan ha med mig, men jag hade en dålig känsla över det. Jag såg upp när den dova musiken höjde sig och filmen började gå igång, jag kastade ännu en blick på Eathan och mötte hans ögon med ett leende. Mina funderingar fick vänta till senare, just nu så vill jag bara fokusera på filmen och min goda bakelse. 

Medans de huvudlösa offren dök upp på tvskärmen så kände jag hur mitt huvud blev tyngre och tyngre men jag kämpade för att hålla mina ögon uppe. Jag kan ju för guds skull inte somna här! Kanske borde jag försöka ta mig hem, jag sneglade på Ethan men såg hur inne han var i filmen. Jag blev lite glad över att han verkade gilla en av mina favorit filmer och kände att jag inte ville störa honom medans han såg på en av Tim Burtons underverk. Det kanske räcker om jag bara vilar ögonen en stund så kan jag hålla mig vaken längre sen? För jag orkar verkligen inte hålla dem öppna längre. Filten jag hade virat omkring mig efter jag ärtigt upp min bakelse påminde mig om stora gamla Mr. Boogi. Jag undrar hur han har det i tryckt i en låda? Han är ju bara ett gosedjur men jag skulle inte vilja ligga och sova i en sån. Vi har spenderat många nätter ihop då jag fick honom i tio års present, jag log vid minnet av hanns mjuka päls och innan jag visste ordet av hade jag glidit in i drömmarnas rike.