whenthewordsarewritten.blogg.se

Varför var hon så upprörd? De var ju inte som att de va hennes pappa som slagit henne. Var hon fortfarande ledsen över vad jag sa, även om jag sa förlåt? Fast för de jag sagt så krävdes det nog mer än ett förlåt, mer som ett suddgummi. Men det var ändå mer än någon annan fått.

Hon vände sig om och försvann ut ur rummet och innan far han göra något mer så rusade jag efter, jag var ändå illa tvungen att få henne hålla tyst om allt det här.

Jag kom ikapp ganska snabbt och grabbade tag i hennes arm så att hon skulle stanna. "Hey, you are'nt going to tell anyone abaut what happend in there right? If you don't, nether will I abaut you. Okey?" Sa jag med en låg röst och försökte få ögonkontakt, jag ville lägga till mer, ett hot eller åt minstånde en hotfull röst. Men i detta fallet trodde jag det var bäst att bara lägga undan det, men jag var inte säker, för så här har jag aldrig gått tillväga innan. Osäkerheten gjorde mig frustrerad och om hon inte lovade att hålla tyst om detta så visste jag inte vad jag skulle göra.