whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag kastade en skeptisk blick på Eugene och hans tumme, att jag har ett sött skratt, de va något nytt. Min ena mungipa log och jag skakade på huvudet åt honom innan jag vände min blick utåt igen. Jag kunde inte riktigt se om han menade det eller inte vilket gjorde mig väldigt frustrerad då jag blev pirrande glad av orden.

Det händer ganska ofta att jag får komplimanger från andra, speciellt om mitt utseende. Men jag förstår inte riktig varför, för mitt utseende är ganska vanligt tycker jag. Mörkbrunt hår, ljusblå/ grå ögon, hjärtformat ansikte med ljus hy och en vad jag antar man skulle kalla "vanlig" kropp. Men visst blir jag glad av komplimangerna och jag tänker absolut inte klaga. (Fast när killar ger en komplimang med hopp om något i gengäld så är de inte så smickrande, de räknas som en förolämpning tycker jag.)

Jag släpper ut en suck, undrar om de skulle ge mig komplimanger och flörta om de visste vad jag gjort och vad mitt yrke är? ...Självkart inte...de skulle avsky mig... Sedan slog det mig, om Eugene menade de han sa så betydde de att... ja, att han inte avskydde mig. Men så vet han ju i och för sig inte min historia...

"Why did you leave? If it's true that you're inpedendent..?" Jag ryckte överraskat och spärrade skärrat upp mina ögon när jag hörde hans fråga. Mina ögon blev fuktiga och jag svalde hårt. Inte en gång till! Jag kämpade i mot mina minnen och förblev tyst utan att ge ett svar.

Min blick vändes från mina knutna nävar och ut genom fönstret, då fick jag syn på ett enormt hus, eller snarare ett slott. På framsidan var det en enormt lång rektangulär gräsmatta med en rund fontän i mitten som man säkert skulle kunna hoppa i och bada i. På baksidan så fanns de alla möjliga planer där man kunde sporta och träna, men närmast huset så fanns det tre olika pooler med olika storlekar och runt om så var det väldigt mysigt dekorerat och jag kunde bara föreställa mig hur det såg ut där på kvällen. När vi kom närmre så jag också att poolområnet var avskärmat från träningsbanorna. Slottet, som jag beslutar mig för att kalla de. va enormt och fick mig att dra efter andan. De var så otroligt vackert. Hela stället va omringat av en skog och baksidaområdet var ganska nära ett stup som gick ner i det vackra havet. Ett "wow" slank ur min mun, sådana här ställen finns bara inte i Miami, eller någonstans för den delen...