whenthewordsarewritten.blogg.se

Desperat kände jag efter något sorgligt i mitt minne för att inte brista ut i gapskratt. Tyvärr var jag i för stor chock för att kunna undgå att ett litet fniss skulle slinka ur mina läppar. Tänk vad Simon skulle skratta när han fick höra det här! Omg, den 'kända' Snape, hette egentligen EUGÉNE! 

Men vänta.. hade självaste rektorn av hogwarts sagt att jag var perfekt? Herregud....... Men så hade jag nog hört att jag var tvingad till att hjälpa den ökände Eugene 'tillrätta' igen, vad det nu innebar. 

"What do you really mean with, me, helping you to-" jag pekade på dem, även om det anses vara oartigt. 

"And why can't anyone else help you..?" Jag var förvirrad och letade fortfarande efter att finna Snapes blick, det verkade inte som han visste något, men han gick inte att lita på. 

Tänk om jag blev tvingad..? Vad skulle folk tycka om mig? Vad skulle Simon tycka om mig? Jag rös av tanken.. Dessutom skulle nog inte min pappa ha något emot oss två, inte för han ville se mig skadad, utan för det skulle främja hans kampanj. Jag kunde se tidningsrubrikerna redan nu framför mig, med ihopkokade historier och ihärdiga lögner.

'Eugene Snape, the hogwarts headmasters son, is now having company with Lauralie Malfoy, the daughter of the minister of magic, are now having company at their school, Hogwarts. Don't you think they look lovelyholding hands? ' Gudars skymning. Det FÅR bara inte hända. Och vad skulle vi göra tillsammans? Skulle jag hjälpa honom i skolan med arbetet eller agera flickvän? 

"Because I don't know if I'm the girl for the job.. Maybe I'm not able to do anything....." Mumlade jag osäker, med blicken vandrande runt i rummet, rädd för var det skulle kunna hamna.