whenthewordsarewritten.blogg.se

"No no, don't stop! It's cute" log jag och gjorde tummen upp med en busig blick så hon skulle ta det som ett skämt.. Dock visste jag inte om hon skulle gå på det, inte var det lätt att övertyga en annan varelse om något när man själv inte var säker. Och jag var inte säker på att jag skämtade, jag var inte säker på något jag kände över Janell. 

När jag mötte Liza kände jag något så äkta, något ärligt och förstående. Vi behövde inte uttala ord för att förstå varandras tankar och känslor. Hon gjorde aldrig något för att skada en annan människa och allt var perfekt, min Liza.... 

Inget jag kände i Janells sällskap liknade den kärlek jag kände för min avlidne fästmö, men jag visste inte vad det var. Allt jag visste var att Janell var speciell och att jag inte var redo att släppa den okända känslan outforskad. 

"Why did you leave? If it's true that you're inpedendent..?" Frågade jag seriöst. Det kändes konstigt att bryta den lätta stämningen, men efter alla de tankar som förut genom mitt huvud var humöret inte lika glatt, jag ville bara få ett svar på en fråga vi båda ville ställa.