whenthewordsarewritten.blogg.se

Det fuktiga gröna gräset smakade gott i min mun och jag njöt av att äntligen kunde vara mig själv. I min rätta form. Ett par minuter senare tittade jag upp och spottade ut det jag hade i min mun, även om jag var väl medveten om att det inte var så normalt för hästar. Framför mig stod en kille. En normal vanlig kille. Det kändes på hans aura att han inte var som oss. Men hur kunde han då komma hit? Frågorna rusade förbi i mina tankar när jag såg på honom. Håret var svart och på armarna fanns något färgglatt, vad det än var visste jag inte. En tyst gnäggning kom ut ur min mun och jag stod som faststenad, skulle jag backa och springa härifrån utan blommorna eller skulle jag gå fram och tysta den nyfikenhet inom mig? Än så länge var jag mer för det första förslaget, men det var Dekohs födelsedag och han ville så gärna ha den här blomman. Men samtidigt kunde jag inte bli människa igen framför en total främling som kanske var elak och ville döda mig. Varje cell i min kropp ville springa härifrån, allt annorlunda med  honom gjorde att jag var rädd, men då var det större chans att han skulle upptäcka mig. Så jag var förstenad, med hoppet att han inte hört min gnäggning.