whenthewordsarewritten.blogg.se

"Trevon! Come down now, it's time to go to youre grandma!" När jag hörde mammas röst hoppade jag upp ur sängen och stängde av musiken som strömmade ur min dator. Jag var super hungrig nu så jag rusade ner för trappan så att jag kunde ha farmos goda mat i min mun så snart som möjligt. Trots att jag kommigt ner snabbt så hade mamma en missnöjd min på ansiktet, antagligen hade hon kanske fått skrika några gånger för att höras över min musik. Jag log lite ursäktande och drog på mina ytterkläder och efter det var vi ute ut dörren, pappa hade redan startat bilen så vi kom snabbt iväg. Det är bara två kvarter mellan våra hus och farmor blir alltid missnöjd när vi tar bilen, hon är ganska miljömedveten. Personligen så tycker jag det samma men om vi inte tog bilen så skulle vi inte hinna, och tid är något mamma är väldigt petig med.

När vi kom fram rusade jag ur bilden och gick in, när jag hittade farmor i köket så kramade jag henne bakifrån och hon hoade lite överaskat sedan skrattade hon lite lyckligt. "Hi Trevon, are you hungry?" Frågade hon och jag släppte taget. "Yeh, very." Sa jag och betonade det sista. Jag satte mig vid bordet när hon ställde fram det sista och de andra kom in för att sätta sig. "It smell's lovely mom." Sa pappa och mamma hummade medstämmande. När vi börjat äta tjoade farmor till. "Oh! I forgot the soda! It's down in the cellar." "I can get it." Sa jag och reste mig upp. "Thank you darling." Sa farmor och log varmt, jag la handen snabbt på hennes axel innan jag gick ut ur köket och ner för den kalla cement trappan. Jag trevade efter lysknappen och snart så sken den grå källaren upp, jag öppnade en av trä dörrana och den gnisslade lågt och motvilligt. Drickan stog på den mellersta hyllan och jag tog en av cola flaskorna, men när jag gjorde det fick jag syn på en undan gömmd låda bakom den. Min nyfikenhet tändes direkt, jag hade inte sett den innan men det kanske var för att den var ganska liten. Jag ställde ner colan för att öppna asken. När jag såg vad som var i den så blev faktiskt lite besviken, det var en medaljong. Jag tog upp den och inspekterade den lite närmre, den var guten i ett shimmrande silver material och avbildade en springande enhörning som var omgiven av en skog och massa blommor. Jag strök med tummen över den och fann mig själv med att önska att jag var där, jag blundade och försökte föreställa mig platsen som en helhet runt om mig. När jag gjorde det så kännde jag att en krusning som gick igenom min kropp. Jag öppnade överraskat ögonen.