2013-05-18
19:51:27
L
Med en suck gick jag och satte jag mig ned i soffan, försiktigt så att inte ryggen skulle skadas. Det kändes pinsamt att lydas av en yngre tjej på grund av en liten skada. Jag ville hjälpa till, agera, inte bara sitta och vänta på att bli serverad, det verkade drygt, och otacksamt.
"WATCK OUT FOR THE WATER, IT'S WARM!" skrek jag oroligt där jag satt, rädd för att ännu en olycka skulle hända. Det kändes hela tiden som jag borde säga eller göra något, men jag hade brist på ord och kunde inget annat än att låta den stela tystnaden fortsätta. Samtidigt som det fanns så mycket jag ville berätta och säga, var jag rädd att de skulle komma ut fel och att det skulle förstöra kvällen.
Kommentera inlägget här:
