whenthewordsarewritten.blogg.se

"You're Late!" hördes en syrlig röst och mina tankar avbröts tvärt. Trött och irriterad som jag var kunde jag inte tänka mig något annat att säga. "I don't know if you've noticed it, but I'm not the last one out here.. So  tecnically.. I'm not late." Försikgt försökte jag slinka förbi den långa kvinnan framför mig, men jag hann inte långt för någon drog tag i min arm. "Not that tone, young lady.. The headmaster would like a word with you. Not to intrude on your personal buisness, but now you've really gotten your self in to trouble and the term hasn't even started yet." Din jävla häxa. Tänkte jag irriterat och var så frestad att säga det till henne. Hon var min lärare och log av lycka varje gång någon av hennes elever hamnade i trubbel. Dock sade jag inte vad jag tänkte utan nickade istället bara, en nick fylld av förödmjukelse och genans. "This way." Läraren vände på klacken och jag kunde inte annat än att följa efter, som en svans, följd av en svans, gjord av väskor. Vad har jag gjort?  Om mina föräldrar fick reda på detta innan jag hann förklara eller ens själv var medveten om vad jag hade gjort för fel. Tänk om det handlade om vad jag gjorde på tåget? Vägen till kontoret var pinsam, folk tittade konstigt på mig som om jag vore ett missfoster som redan skulle bli religerad. 

Höga röster hördes skrika på varandra inne på kontoret. Det var svårt att avgöra vem rektorn bråkade med, men jag tvekade på att jag ville veta. "COME IN." Muttrade den välkända röste som tillhörde Mr. Snape, hur kunde han vetat att jag stått där? Hjärtat dunkade stressat i bröstkorgen samtidigt som jag steg in i hans rum.