whenthewordsarewritten.blogg.se

Jag hann aldrig få ett svar på vad Adam verkligen ville mig då Snape strax efter kom och drog med sig honom bort. "Well goodbye then.." muttrade jag och vände på mig, tillräckligt långsamt för att kunna se vad Adam svarade mig. "SORRY..." Han mimade och vände på sig direkt efteråt för att hans 'kompis' inte skulle märka vad han precis gjort. 

 

Det tog mig ett litet tag att inse att nästan alla redan hade gått över till skolan vid det här laget, inklusive Simon. Känslan inom gjorde ont, det brändes i bröstet av att veta hur han lämnat mig, även om det i grund och botten hade varit jag som dissat honom början och så hade han ju bara gått in i skolan. Egentligen fanns det inget jag kunde anklaga honom för, men om man gjorde varandra sällskap antar man ju att man borde vänta. 

 

"So.. Here am I.. All alone.. Walking over glass.. Alone.. With bags.. Surrounded by people.. Without a friend..." Tyst pratade jag nedstämt med mig själv när jag gick fram över den läskiga bron med mina väskor flygande efter mig som svansar.