whenthewordsarewritten.blogg.se

Kanske längtade jag så mycket efter skolan för att få vara fri från alla plikter där hemma som att städa, laga mat, öva på alla aktiviteter de tvingar mig medverka i, och vara söt och snäll inför min pappas alla arbetskamrater, eller så bara älskade jag mystiken och stämningen som fanns på Hogwarts. Men vad det än var kunde jag inte känna mig gladare när vagnen stannade upp för att släppa av oss framför huvudingången. Det var så häftigt att se hur skolan utvecklats på 300 år. Innan, då Harry Potter utkämpade sin strid mot mörkrets herre på denna bro förstördes den, och nu, hade det blivit ersatt av en besvärjelse likt den i stora matsalens tak. Det var egentligen bara en platt stenbro över till andra sidan, men den såg genomskinlig ut med hjälp av trollformeln. Det var svårt att inte älska den, även om det kan vara lite riskabelt om det fanns någon med höjdrädsla.. 

 

"Hi.." Hördes en len stämma som väckte upp mig från mina tankar. Rösten kom inte från någon jag kände, så när min blick drogs från den intressanta bron till den okända röstens ägare.... ADAM?? En förvånad host slank ut ur min mun och jag ursäktade mig. "Oh, hi..?" svarade jag och log ett snabbt osäkert leende. "Did you want anything special?" Frågade jag försiktigt. Normalt sett skulle jag snäst, eftersom han var en av Snapes vänner, men Adam hade alltid verkat annorlunda och det var svårt för mig att finna en riktig anledning till varför de egentligen umgicks. Men kanske behandlade Snape sina vänner på ett trevligare sätt? Det var dock svårt för mig att tro.

 

Simon;