whenthewordsarewritten.blogg.se

Nej. Nej. Nej!!! Gå här ifrån! Ja,allt va ett misstag! GÅ!! Skrek min hjärna åt Malfoy medans mitt ansikte var som gjutet i sten. Nej Mr.! Schasa iväg henne! Sluta va trevlig o smöra dig! Men när han vände sin blick mot mig så var de som ett knivhugg och jag kunde inte låta bli att rycka till, åh nej. Varför säger han sådant här framför henne..?! De pirrade till i magen och jag kände skammen gripa tag om mitt hjärta, men jag släppte inte min blick och visade inget på utsidan. 

VA!!?? Jag behöver ingen jävla barnvakt! Jag kastade en chokad och arg blick ner på Lauralie. 

Minister rådet...? De måste vara därför han varigt så.. spänd. Jag visste väll att de fanns en mening bakom allt.

Vänta, vad hade han sagt... Han kallade mig inte för Snape, de brukar han aldrig göra för den delen. Men nu sa han EUGENE! Mitt himla namn! Framför Lauralie! Om detta skulle komma ut så skulle jag gå under, och då skulle jag värkligen behöva någon som räddar mitt ryckte! Jag fick lust att slå mig själv i huvudet, nej, jag fick lust att slå pappa.  Eller riva ner hela skolan! Då skulle problemet säkert försvinna, och alla elever och lärare också.. Okej, kanske inte riva skolan. Men! GAH!!! MR. SNAPE! VAD HAR DU GJORT MED MIG! Jag såg en bild av mig själv, och sedan så började den falla söner bit för bit med vinden. Japp, så kände jag mig nu. Jag la märke till att jag lyckats hålla masken på under hela tiden, hur är de möjligt? Jag gör mig ju redo att åka till psyket på insidan!