2013-05-17
20:59:00
S
Vi han inte prata mer om det förens Mis. Bellcrow kom fram till mig och sa med sin snofsiga föst: "Your father is expecting you, I suggest you hurry." Efter det så gick hon förbi mig och jag såg ett snett leende på hennes smala läppar. Åh gud vad hon är hemsk! Jag har lust att kasta ett klot på henne så att hennes gängliga ben faller samman. "Bitch.." Mumlade jag och var ganska säker på att hon hörde det för jag hörde ett stött 'hum!' från henne. "Well, bye then. But we have to talk more about this crush- thing later." Ropade jag till Adam medens jag gick baklänges ifrån honom, han höjde handen i en hälsning. "Good luck buddy!" Ropade han och jag vände mig om för att små jogga upp till Mr. Snapes kontor.
Varför kan han inte bara va en normal pappa för.. Det kändes som att jag skulle spy upp mina inälvor när som helst och jag började krampa med mina fingrar. Jag vill verkligen inte möta honom, inte än.
Jag stod framför den stora dörren och svalde krampaktigt och knep ingen ögonen innan jag klev in. "Why didn't you knock?" Sa han med sin mörka men samtidigt snofsiga röst och vände sig om och sköt mig med en av sina blickar. Jag slog ner blicken och sade inget. "You are an embarrassment to the Snape famely with your ill manners and foolish games! The school haven’t even started and you are already upp to no good! I don't know why I put up with you, you little shit! You can't even manege to grow up without my help!" Mitt hjärta slog i ett tusen och jag kände hur det bultade i huvudet och jag ville bara flyta ner i golvet. Hela jag skakade och jag knep argt ihop ögonen under hela tiden så att han inte skulle kunna se mina känslor lika tydligt. Jag vägrade låta honom se skräcken och skammen i mina ögon. "Your help?! When the fuck have you ever helped me?! Maybe If you would have actually cared I wouldn’t be so messed up!" Ropade jag argt tillbaka även om jag visste det skulle bli värre, men jag vägrar att underkasta mig till honom hela tiden. "How dare you use that tone with me, you little filth?!" Morrade han och klev närmre, men precis när jag trodde han skulle drämma till mig så backade han och vande sin uppmärksamhet till dörren. Efter det hörde jag en liten knackning och Mr. ropade kom in. Jag spände mig och blev stel i kroppen. NEJ!!? Vem i hela friden kommer nu? Ingen får se mig så här! Jag snörvlade mig lite och sträckte på mig och satte på stålblicken, men inombords kändes det som att mitt hjärta snart skulle explodera.
"Ah! Miss. Malfoy, how nice for you to join us." Sa han med ett stelt leende och jag insåg att han försökte se trevlig ut. Mot Malfoy, Lauralie Malfoy, Adams nya crush och involverad i morgonens problem. Varför var hon här...?
