whenthewordsarewritten.blogg.se

Adam nickade som svar och följde med mig över den osynliga bron som ledde till själva skolan. Jag visste inte varför men jag kände mig lite lättad, men jag ignorerade den känslan. Istället fokuserade jag på att börja fråga ut Adam. "So, Lauralie Malfoy... What did you wana talk abaut with her.." Frågade jag lite nochalant och kastade en blick på homom, då såg jag ett litet snett leende på hans mun. Vad i...? Har han helt plöttsligt börjat gilla henne nu? När hände det? Varför har han inte sagt något? Stop! Jag lungnade mig och beslöt mig för att invänta hanns svar, och precis lagom så öppnade han munnen. "Oh, I whas just gonna ask if it whas true that her father is going to be the new minister in magic." Svarade han lika nochalant som jag frågat. Jag tog en lättad suck och sneglade på honom igen. Så det hade varigt om skolan, inget var förändrat med honom då. Puh.

Vi klev ut på Hogwards skol mark och sanden knastrade under våra fötter. "You know, you diden't have to ask her about that. 'Couse if you diden't know before, I'm actually the princibels son. And I happen to know that the roumors is true. So the only reason you could have is that you like her!" Sa jag med en tillgjord röst och boxade honom lite lekfullt på armen. Men i stället för att slå tillbaka så tog han sig om armen och flackade lite med blicken. Sedan släppte han ut ett nervöst skratt. "Haha..! No..no of course I don't." Sa han och log mot mig, men jag tappade hakan och glodde på honom. Han ljög, och det skulle vem som helst kunnat märka. "Oh My God! You got it bad boy, real bad.."