whenthewordsarewritten.blogg.se

Precis efter jag viskat mitt tack så svingades vi i en kraftig sväng och det sög till i magen. Eugene grabbade ett hådare tag i mig och jag klamrade mig desperat fast i honom så gått det gick. "Oh my good..!" Viskade jag med darrig röst, hela min kropp skakade men jag försökte vara så stilla som det bara gick. Hjälp..Jag kommer dö! Jag öppnade mina ögon som varigt ihop knipna och mitt hjärta tog ett skutt. Gud, det kommer bli ett långt fall. Även om jag inte trodde det var möjligt så klämrade jag fast mig ännu hådare och även om vi nästan slutat gunga så darrade hela jag.

Efter en liten stund så slutade vi röra på oss och han slängde upp sin väska in i helekoptern, sedan gav han mig instuktioner om vad jag skulle göra. Det känndes som att jag lungnat mig och skulle klara av det, men när han släppte taget och jag försökte vända mig om så föll jag ner. Mina reflexer reagerade direkt och jag grabbade tag om hans hals och kramade om hans midja i ett fast grepp. Herre gud, den sekunden av tyngdlöshet hade fått mitt hjärta o stanna. Jag andades snabbt mot hans bröst och kunde inte hjälpa att krama om lite hådare även om jag visste att jag var tvungen att röra på mig och sluta belasta honom. Efter ett darrigt andetag så tog jag lite avstånd från honom och mötte hans blick för en seckund innan jag sneglade bakåt för att se vart räcket var. De va hyfsat nära så med en skakig hand så sträckte jag mig efter det, när jag grabbat tag med en så var det dags för nästa. Sedan så slutade jag tänka och släppte taget om Eugene med mina ben, efter det så förflyttade jag mig lite åt höger för att sedan börja svinga fram och tillbaka. När jag hade tillräckligt med fart så svingade jag mig in i helikopter gluggen. Jag landade med en kullerbytta och efter det så blev allt stilla. Jag tog några dupa andetag och sedan kröp jag med darriga ben och satte mig i hörnet lägst bort från öppningen, där kröp jag ihop och kramade om mina ben tills jag hade lugnat mig helt.