2013-11-24
20:55:50
L
Redan efter de första tonerna, förvreds lyckan till en smärta som högg mig i magen. För andra, vilka som helst. Var det bara en låt. Bara ord utan någon vidare betydelse, men för mig. För mig betydde de allt. De var allt jag ville säga och allt jag kunde förmå mig att förmedla om min livssituation. Jag vågade inte skriva om värre saker jag upplevt. Om någon skulle lista ut vad jag verkligen skrev om, skulle jag inte få bo kvar hos min familj. De skulle ta ifrån mig de enda som betydde något och jag kunde inte tillåta det att hända. Bara genom denna låt, riskerade jag allt. Allt de kämpat för, endast för att jag skulle få en bra framtid.
Under tiden som ljudet av de sista tonerna försvann torkade jag mina tårar. Det var ofrånkomligt att inte visa mina känslor. Minnen genom musiken omfamnade mig på ett sätt som de annars inte kunde och det var samtidigt ett sätt för mig att gå vidare. Att släppa taget.
En låg harkling väckte mig från mina tankar och förde mig tillbaka till verkligheten. Snabbt torkade jag bort de envisa tårarna och tittade upp för att fästa min blick i.. Adams?
Kommentera inlägget här:
